Göteborgs makthavare erbjuder över 100 miljoner kronor till forskning om Göteborg inför stadens 400-årsjubileum. Men det ska inte vara vilken forskning som helst. Forskare som vill komma i fråga för pengarna ska se till att ”skapa stolthet över vår stad”.
Våren 2012 skickade kommunens och universitetsvärldens mäktigaste göteborgare ut ett ”letter of intent”, en avsiktsförklaring, om forskning inför Göteborgs 400-årsjubileum.
”… vi ser fram emot att staden gemensamt kraftsamlar genom att samla kunskap om och stolthet över vår stad”, skrev undertecknarna.
Klicka på bilden för att förstora den
De var kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S), vice ordförande Jonas Ransgård (M), kulturchefen Björn Sandmark och dåvarande vd:n för Göteborg & Co Sabine Söndergaard, universitetets rektor Pam Fredman, Handelshögskolans rektor Per Cramér och Chalmers rektor Karin Markides.
Brevet uppmanade stadens stiftelser att anslå pengar till forskning om Göteborg.
I Göteborg finns många stiftelser med anknytning till kommunen, universitetet, Chalmers eller Handelshögskolan. Tillsammans har dessa stiftelser tillgångar för miljarder.
När nu kommunens och universitetsvärldens mäktigaste slog sig ihop och uttalade önskemål om en kraftsamling på forskning om Göteborg är det en stark påtryckning på stiftelsernas styrelser som beslutar om hur pengarna ska användas.
Enligt den organisation som skapades för ändamålet – kunskap Göteborg – är målet satt till 110 miljoner.
”Hälften av summan hoppas man få in från stadens stiftelser. Redan har löften om cirka 30 miljoner kronor kommit in”, skriver professor emeritus i ekonomisk historia Martin Fritz och Lotta Vahlne Westerhäll, professor i offentlig rätt och socialrätt, som är initiativtagare till satsningen.
– Vi förväntar oss att kommunen ställer upp med ungefär samma summa som stiftelserna, vilket innebär ett av många exempel på hur privata initiativ och Göteborgs Stad samarbetar för en god sak. Det är ju det som kallas Göteborgsandan, säger Martin Fritz på universitetets hemsida.
Vilken forskning kan då skapa stolthet över vår stad?
Det är en fråga som undertecknarna av avsiktsförklaringen har litet oika uppfattning om.
– Det där är en liten formulering som kan misstolkas, medger Per Cramér.
– Den formuleringen hade jag väl kunnat avstå ifrån, säger Jonas Ransgård.
– Alla typer av forskning omfattas inte av det här, säger Sabine Söndergaard.
– Jag tror att om man forskar på ett område så kanske det ger en del effekter som man kan vara stolt över, säger Björn Sandmark.
– Det är forskning som svarar upp mot de globala utmaningar världen står inför samtidigt som den ger attraktionskraft till vår region, säger Karin Markides.
– Det finns inget i brevet som värderar olika slags forskningsprojekt och det ska vi heller inte göra, säger Anneli Hulthén.
– Så står det inte! säger Pam Fredman på frågan om vilken forskning som kan skapa stolthet över vår stad.
Vad menar du att det står?
– Det står att vi ser fram emot att staden kraftsamlar genom att skapa kunskap om och stolthet över vår stad.
Jaa?
– Men det står inte forskning om stolthet över vår stad.
Spanaren har ställt frågan om vilka projekt som hittills beviljats pengar för forskning som ska göra oss stolta över Göteborg. Det svar vi fått hänvisar till en hemsida för Anna Ahrenbergs fond som berättar om beviljade ansökningar under 2013.
”Under ansökningstiden 2013 inkom 31 ansökningar. Härav beviljades 10 ansökningar, som sammanlagt erhöll 1,5 Mkr. Beviljade forskningsanslag avsåg ’Göteborgs massmedier 1920-2021’, ’101 Göteborgskvinnor’, ’Göteborgs religiösa geografi’, ’Göteborg i Asien – Asien i Göteborg’, ’Stadens gröna sida’, ’Om män och maskulinitet i Göteborgs fackföreningsrörelse’, ’Framställning av en historisk-geografisk atlas över Göteborg’, ’Segregationens landskap i Göteborg’, ’Näringsliv och arbetsmarknad i förändring’ och ’Ett år av medicinska framsteg'”.
Bland de ansökningar som inte beviljades fanns en från professor Dennis Töllborg som ville forska kring korruptionen i Göteborg.
Fakta
”Forskningens övergripande mål är att vinna ny kunskap för att vi bättre skall förstå den värld vi lever i och för att om möjligt förändra den till det bättre. Detta mål skall vara vägledande för varje forskare oberoende av vem som finansierar forskningen, i vilken disciplin man arbetar eller på vilken nivå forskningen bedrivs.”
(Statens offentliga utredningar, SOU 1999:4)