Vi lägger inte tid på att kontrollera – det skulle bli för dyrt!
Inkompetent upphandling och uppföljning av leveranserna – en grund för ”göteborgsandan” och ryktet om Muteborg.
Bara den lilla upphandlingen av cykelbanan på bilden är ett typexempel.
Myndigheterna går igenom alla aspekter på att bygga cykelvägen, tar beslut om sträckning och kostnader. Upphandlingen tar vid. En leverantör tar hem kontraktet och där stannar det.
Från upphandlarna läggs handlingarna undan för att betalas när uppdraget anses slutfört.
Cykelbanan följde inte sträckningen den skulle ha enligt det politiska beslutet. När höst och vinter kom visade sig banan sakna den dränering och dosering som skulle föra dagvattnet förbi på väg mot älven.
Det dagvatten som på vintern gör investeringen oanvändbar, då kylan resulterar i en 20 kvadratmeter stor isgata.
Att rätta till felaktigheterna skulle bli mycket dyrt – sa leverantören. Vid det stannade det. Alltså betalades entreprenören och den undermåliga vägen ligger där den ligger.
I detta exempel handlar det inte om så stora pengar som andra upphandlingar kan uppgå till. Men samma princip gäller.
SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) har redovisat att:
Skall-kraven dör. Även om man rensat ut dåliga utförare återstår incitamentsproblem när upphandlingen väl är klar.
Betala för input. Problematiskt att man betalar för input och inte för resultat.
Detaljreglering. Med hjälp av detaljreglering kan många upphandlingskrav säkras, men till priset av att innovationer försvåras.
I Göteborg har vi projekt som skenat. Ett typexempel är Gamla Ullevi. Kostnaden beräknades från början till 106 miljoner. Man räknade sedan med ”indexförändringar” – 80 miljoner – och ett antal ”tillägg” som gjorde att slutkostnaden hamnade preliminärt på 366 miljoner – en ökning med 186 miljoner – än så länge. Med skakdämparna är priset alltså det dubbla.
Upphandlingen har gått via ett kommunalt bolag – HIGAB – med politiker i styrelse och trots att det är medborgarnas pengar – helt utan insyn och kontroll!
De olika tilläggen är enligt sammanställningarna sådant som borde finnas i ett genomarbetat byggförslag. Man kan jämföra med Malmö Arena som både hölls sig inom budgetramar och lagda tidsramar.
Men även andra projekt av varierande storlek har en tendens att bli undermåligt utförda, inte utförda alls eller också hamnar kostnaderna med ”tillägg” långt ifrån det planerade.
Anna Johansson (S) biträdande kommunalråd har i flera intervjuer konstaterat att:
– Det är för dyrt att följa upp och kontrollera!
Det tänkandet genomsyrar hela kommunen. Entreprenörer och leverantörer är medvetna om inställningen och har möjlighet att agera därefter.
(Om Anna Johansson beställer en postordervara själv. Betalar hon bara utan att se vad som levereras eller om det ens kommer?)
Man kan gärna jämföra med att bygga en passagerarfärja, roro-färja eller ett kryssningsfartyg. Här har rederierna avsatt 4-5 procent av byggkostnaden till inspektörer som följer arbetet och kostnaderna under hela bygget. Eventuella tillägg och kostnader bestäms och finansieras under byggnationen!
En färja för 500 miljoner har en kostnad på leveransen under produktionstiden på 15-20 miljoner. Det är mycket annorlunda belopp än exempelvis kostnadsökningarna på Ullevi-bygget.
Man kommer att tänka på den gamle socialdemokraten Gustav Möller som myntat uttrycket:
– Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket!
(Läs mer i artiklarna om rättegångarna om mutor på annan plats i Spanaren.)