JAG BLIR GRÅTFÄRDIG när jag tänker på att barn straffas på samma sätt som vuxna. Ännu sorgsnare blir jag över att det finns människor, även de ofta föräldrar, som bestämmer att straffbarhetsåldern för grova brott ska vara 13 år.
Jag vill svära, jag vill lägga mig i vägen för fångtransporterna med 13-åringar, jag sliter mitt hår för använda en känd klyscha.
BARN ÄR BARN tills de är 18 år enligt Barnkonventionen och jag undrar jag om inte pojkar, jag talar av egen erfarenhet, övergår från att vara barn till att fungera fullt ut som vuxna långt senare.
Att sätta 13-, 14-, 15-, 16-åringar i reguljärt fängelse är en bestraffning långt värre än spöstraffen på medeltiden, eller förstås magisterns ris under skolagans tid. Bestraffningar vi hånar som omänskliga utdelade under en omänsklig tid.
ÄNDÅ FINNS DET STYRANDE, beslutsfattare, i detta vårt så kallat moderna, civiliserade, upplysta samhälle, byggt på forskning och humanism, som ska sätta barn i fängelse under långa tider.
När jag skriver detta kommer en tår i min ena ögonvrå, det är så vidrigt, så gräsligt, så inhumant att jag bara inte förstår vart samhällsutvecklingen tagit vägen. Jag som blev vuxen i skuggan av KRUM, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering, filmen Släpp fångarne loss – det är vår! och Barnbyn Skå under bland andra Skå-Gustav Jonssons ledning.
VAD SKULLE för övrigt psykiatrikern Gustav Jonsson (bilden till höger) ha sagt om det mänskliga klimat som råder i Sverige i dag. Förmodligen detsamma som de flesta av dagens kollegor. Det är bara det att dessa lyssnar inte politikerna på och tyvärr inte heller rätt många av deras väljare.
Hämnd, och hämnd till varje pris tycks gälla. Och anhöriga till brottsoffer verkar vara berättigade till upprättelse i form av just denna hämnd.
Ett ”borttappat”, ”vilsegånget” barn, om det så är både 15 och 16 år, ska inte straffas om det begått ett brott. Det ska hjälpas till ett annat liv, till ett bättre liv.
ISTÄLLET FÖR att sänka straffbarhetsåldern borde den höjas, höjas till 18 år.
En sänkning innebär bara att allt yngre barn rekryteras till grov brottslighet.
Höjningen ska naturligtvis kombineras med en satsning på ett otal barnbyar á la Skå.
Där ska dessa ”borttappade” och ”vilsegångna” barn få ta del av den kärlek och omvårdnad men också de normer som måste gälla i ett civiliserat samhälle.
BEHOVET AV STORA SATSNINGAR på barn och unga i de så kallade utsatta bostadsområdena är uppenbart, inte minst på skolan.
Om inte detta sker utan ett växande antal barn sätts i fängelse kommer vi att få en hel hop av förhärdade unga som är hatiska mot allt och alla, men framför allt mot samhället.
Inte nog med att dagens politiker avhumaniserar samhället, de skapar en kriminell elit som Sverige får leva med under långliga tider.
