På en rät linje mellan Trondheim i nordväst och Blå Jungfrun i sydost ligger som på ett pärlband ett 80-tal jättelika flyttblock.
Några vilar på två eller tre mindre stenar som möjliggör för en tillräckligt smal person att krypa under de block de bär upp.
”Stenarna på bergen” kallas stenblocken av Stefan Agorelius i Saxhyttan.
De är alla dokumenterade och fotograferade av upptäckaren, bergslagsbon Stefan Agorelius och av fotografen Lennart Sundin. Stefan Agorelius, är entreprenör, hemmans- och skogsägare på Alkudden i Saxhyttan, Hällefors kommun, på mark som han berättar funnits i hans släkt i 800 år.
Stenblocksintresset startade med Sarvtjärnstenen
Stenblocken intresserade honom som barn och kom i vuxen ålder att uppta nästan all hans lediga tid. Stefan Agorelius följde i tidiga år med sin pappa på promenader i traktens skogar. Han kan idag säga precis var intresset för första gången på allvar väcktes hos honom; det var vid Sarvtjärnsstenen, idag iklädd med en hätta av tät grön mossa.
– Det var här mitt intresse för märkliga stenblock vaknade, berättar Stefan Agorelius för Spanaren.
Solhjulet väckte frågor om budskap
Många år efter Sarvtjärnsstenen befann han sig ute i markerna tillsammans med sonen vid en hällristning i Kvarnbäcken mellan Saxhyttan och Grythyttan. De kikade på ett solhjul, som är tydligt inristat i berghällen med flera pentagram och en kvadrat indelad i trianglar och orienterad i nordsyd, östväst, sydostnordväst och sydvästnordost.
–Finns här ett budskap från våra förfäder, frågar han sig?
– Visar solhjulet vägen till något?
– Kommer avsändaren från en hittills, för oss okänd kultur, funderar han.
Kontakten med Lennart Sundin starten till mångårigt samarbete
På 90-talet tog han kontakt med Sveriges Televisions fotograf på Västnytt i Göteborg, Lennart Sundin, om att fotografera stenblocken.
Det blev början till ett mångårigt samarbete som resultat i tusentals bilder och mycken tid i den emellanåt svårforcerade terräng, där flyttblocken finns.
– Vårt samarbete började med ett telefonsamtal till mig från Stefan Agorelius, berättar för Spanaren Lennart Sundin. Efter det samtalet hade han fotojobb i flera år.
– Jag har säkert fotograferat omkring 2 400 stenar, säger han. Det innebar ofta strapatser att ta sig fram genom skog och mark. Ibland var vi tvungna att ta oss över bäckar, där vattnet nådde upp till midjan, fortsätter han.
Rak linje med liten avvikelse i 80 mil
Stenarna längs huvudlinjen ligger inom +/- 25 m längs hela vägen från den norska sidan till den svenska, berättar Lennart Sundin.
Stenarna ligger med bäring 332,5 grader längs sträckan. Den sträckan, huvudlinjen, från norska nordvästlandet till svenska sydöstlandet korsar ett flertal andra linjer, uppger Stefan Agorelius.
Huvudlinjen kallar de Nordenleden. De korsande linjerna av stenar har alla kontakt med huvudlinjen.
– Man kan likna dem med trådarna i ett spindelnät. De har alla kopplingar till huvudtråden, förklarar Stefan Agorelius.
”Nästan ofattbar precision”
Linjerna kallas riksleder, länsleder och sockenleder. Ett par av dem snuddar vid Västra Götalands norra länsgräns. Det är sammanlagt omkring omkring 300 stenar som finns längs alla dessa leder.
– Precisionen i stenblockens placering i räta linjer är nästan ofattbar. Den är som ritad med en blyertsspets, säger Stefan Agorelius.
Under arbetenas gång träffar de båda många gånger på personer med något att berätta om stenarna, som exempel bland många stenar med namnen Skakelsten, Pettsjökörka och Höna.
Svårt hitta dokument och lämningar som stöder teorin
Stefan Agorelius arbetar med en teori om hur flyttblocken någon gång i svunnen tid hamnat där de är, men för detta finns inga dokument bevarade eller andra former av lämningar som stöd för hans teori.
Han har lagt ned nästan all ledig tid i arbetena med Stenarna på bergen. Kanske mellan 10 000 och 15 000 arbetstimmar, bedömer han i samtal med Spanaren.
Ingen sten är den andra lik
– Naturen är en mästare på att inte skapa kopior. Stenarna på bergen har sina likheter med varandra men ingen är exakt lik en annan, säger Stefan Agorelius.
– Det är anmärkningsvärt att de låter sig samordnas i linjer enligt geometriska mönster, påpekar han och fortsätter:
– Är detta en naturens slump, eller vad?
Han undrar, om stenarna kan vara spår efter en för oss okänd kultur?
Forskarvärlden visar kalla handen för vidare undersökningar
Han har försökt intressera forskare för frågan.
Ansträngningarna att få forskarvärlden vid några universitet att ta vid har inte burit frukt. De har visserligen lyssnat intresserat men valt att inte gå vidare, konstaterar han.
TV snuddade en gång vid ämnet när Dag Stålsjö vid Sveriges Television i Göteborg på 1980-talet tog upp frågan i programserien ”Järnet”.
”Min skyldighet att berätta”
Omvärldens bristande intresse har inte hindrat Stefan Agorelius i sina ansträngningar med att räta ut frågetecken kring flyttblocken och deras läge.
– Jag ser det som min skyldighet att berätta, säger han.
– Jag vill helt enkelt dokumentera detta för eftervärlden. Det är som en saga. Den tar aldrig slut, anser han.
Och stenarna ligger där de ligger. Alla är dokumenterade genom ett engagerat arbete av fotografen Lennart Sundin och av projektets eldsjäl, Stefan Agorelius.
Stenarna på bergen är Agorelius’ avhandling
Stefan Agorelius arbete kan kallas hans avhandling och bidrag till vetenskapen.
– Jag har bara haft ambitionen att dokumentera, förklarar han.
– Men jag vill heller inte att någon i en annan tid tar åt sig äran av upptäckten, deklarerar han bestämt för Spanaren.
Forskarna tror på inlandsisens rörelser
Forskarvärldens förklaring till stenblockens placering är att de troligen orsakats under istiden av landisens rörelser.
Stefan Agorelius delar inte den uppfattningen.
– Det är uteslutet att naturen skapat detta, anser han.
Naturen är en mästare på att inte åstadkomma exakta kopior. Snarlika snöflingor är alla unika, men de liknar varandra. Det finns inte två björklöv som är exakt likadana.
Alla stenar är unika. Ingen sten är identiskt lik någon annan sten.
– Vi skulle kunna säga att stenarna på bergen är av samma typ, återkommande och igenkännbara, tillägger han.
Är detta naturens slump eller något annat?
– Detta är märkligt, liksom att flyttblocken samordnas i leder och geometriska mönster. Är detta naturens slump, eller vad?
Är svaret en för oss okänd kultur från svunnen tid?
Lennart Agorelius har sin uppfattning klar.