Nu blir det rörliga bilder till konserten när fem nordiska tonsättare gör musiken till böljande bilder från de nordiska haven i Göteborgs konserthus.
Dags för jubileumsverket Nordic – A Fragile Hope, med premiär onsdag den 21 februari.
Och det gäller att böja på nacken, för videobilderna av vattenfotografen Joakim Odelberg är enorma och projiceras på både väggar och tak i Konserthusets stora sal.
Från början var det meningen att detta jätteverk skulle spelas under Göteborgs stads jubileum för tre år sedan, men som bekant sköts det mesta upp. Men på onsdag den 21 februari är det premiär för alla fem videoprojektorerna tillsammans med Göteborgs symfoniker.
Sänkt fart för att undvika sjösjuka
I fyra år har Joakim Odelberg åkt runt för att filma de nordiska haven och det som finns i dem, sedan har en stort redigeringsarbete tagit vid. Och samtidigt har fem nordiska tonsättare skrivit var sitt musikbidrag till bilderna, och så ska allt passas ihop.
Andrea Östlund har stått för redigeringen, som först skedde på vanliga datorskärmar, men sedan var det dags att projicera upp alla bilder i konserthuset, med en enorm runt-om-känsla. Andrea Östlund, som till vardags redigerat en hel del TV-dramatik, upptäckte att något hände när allt blev så stort, bilderna gick alldeles för fort, de måste saktas ner, inte minst vågor och vajande tång. Annars hotade sjösjuka, något de upptäckte när bilderna förstorades.
Döda pigghajar på bädd av ölburkar
Och så ska ju musiken passa till, men det har de fem tonsättarna ordnat till. De fick bilderna i förväg och har kunnat skriva sin musik till de delar av filmen de fått. Musikerna och bilderna måste sättas ihop till en helhet, inte helt enkelt. Men alla inblandade har haft väldigt roligt och lärt sig massor.
Självklart finns ett syfte med det stora projektet:
Att få betraktaren att förstå hur mycket människan påverkar haven i fel riktning. Här syns döda pigghajar, som dött av bottentrålning. De ligger på en bädd av ölburkar nånstans i Bohuslän. Fiskare har trålat efter annan fisk och hajarna dumpades att dö.
Mörkt och tungt med isländska associationer
Isländske Daniel Bjarnason är en av de fem nordiska tonsättarna som skrivit musik till berättelsen, han har gjort ganska långsam musik som han inte ville ha för dramatisk, men ändå ganska mörk och tung. Själv tycker han att musiken associerar till havet utanför Island, som är en otrolig kraft, inte minst med all vulkanisk aktivitet som finns.
Öppna strängar som viskning eller bön
Maja S K Ratkje är från Norge, hon har skrivit för öppna strängar i början av sin musik, som en intensiv viskning eller en bön. Det sprider sig i orkestern, som långa konstruerande meningar, som faller till botten men sedan börjar om igen, som att allt ska fortsätta och hoppet finns kvar.
Föreställningen ges flera gånger under tiden fram till första mars.
