Förra helgen drog gladjazzen in i kvarteren kring Långgatorna i Göteborg. Den här musiken har en egen publik, som uppenbarligen slöt upp mangrant när stadens årliga jazzfestival hölls här.
– Sanslös succé, sammanfattar festivalgeneralen Bosse Johnson. Det här gick över all förväntan. Vi hade hoppats att kunna sälja 500 biljetter till våra konserter på fyra krogar vi hade som hörnstenar i festivalen. Vi sålde över 700!
– Förra året sålde vi 325 biljetter.
Bosse är ordförande i Föreningen Göteborg Classic Jazz, som sedan tio år tillbaka är arrangörer för Göteborg Classic Jazzfestival, som tidigare har hållits på olika platser i Göteborg, men i år hade man hittat hem.
– Här vill vi vara under kommande år. Det här blir så nära New Orleans man kan komma i Göteborg, menar Bosse som redan startat planeringen för nästa års evenemang. Vi kommer då bland annat att ha tillgång till en stor konsertlokal, vilket ju skapar ekonomiskt utrymme för att plussa på med fler utsocknes artister.
Optimal utdelning för arrangörer och publik
Och det är lätt att förstå att han är nöjd. Man lyckades med i stort sett allt under den här helgen. T o m vädret var optimalt. Två ljumma sensommarkvällar förvandlade de charmigt sjaviga kvarteren mellan första och fjärde långgatan till en högst tillfällig replika av New Orleans. På de fyra krogarna Contrast, Le Pub, Potatisen och Velvet fanns musiken, dansen, trycket, publiken, och stämningen som naturligtvis spillde över på gatorna mellan husen.
– Vi hade en vagt formulerad dröm om New Orleans när vi kunde komma in i dessa kvarter med den här musiken och den här publiken, säger Ulf Caresten som ansvarar för jazzföreningens utåtriktade kommunikation. Vi tycker att det här området är som klippt och skuret för just sådana kulturyttringar.
Det tyckte jazzpubliken också, för den stortrivdes.
Jazz i olika varianter når över generationsgränserna
Nu är ju Långgatorna inte precis folktomma vanliga helgkvällar, men den här helgen var det extra knökfullt på krogarna. Gladjazzen har en egen publik som inte brukar vara nödbedd när det vankas musikevenemang. Samlar man de gamla göteborgska storheterna Papa Piders Jazzband och Peoria Jazzband och fyller på med ett tiotal andra lokala, nyansen yngre, band med de bästa musikerna i branschen, så kommer publiken.
Det jazzpaket som erbjöds i år innehöll rätt varierade musikstilar – allt ifrån den absolut nödvändiga tradjazzen till Ulf Johansson Werres magiska piano eller Gipsy swing à la Django Reinhardt, elegant levererad av Swing 22.
Musikernas spelglädje smittade snabbt av sig till krogarnas ordinarie publik och det här blev en musikfest, som nådde över generationsgränserna.
Hobbyband med proffsprofil tilltalar publiken
Jazzpubliken är av lätt begripliga skäl några decennier äldre än den som normalt frekventerar långgatorna. Helt ovan vid jazzmusiken är dock inte långgatornas publik. Åtminstone en gång i månaden spelar något av Göteborgs stora jazzband på någon av områdets krogar.
Och de större Göteborgsbanden vet vid det här laget hur man hanterar en publik. För den oinvigde kan det vara lätt att förfalla till att betrakta de här banden som någon slags övervintrade hobbyband. Inget kan vara mer fel. Rätt så till vida att de ju faktiskt är hobbyband. Men det låter proffs om dem. Precis så tight som man vill att det ska låta.
Det beror förstås på att de fortfarande är synnerligen aktiva.
– Vi håller ångan uppe med cirka 40 gig om året. Det är så mycket som vi vill ha, berättar Anders Hultman som lirar banjo hos Papa Pider.
Populära gästmusiker från sydligare breddgrader
I år hade arrangörerna hämtat musik från sydligare breddgrader, vilket ytterligare förstärkte intrycket av ett ganska brett musikutbud som man ger sin publik. Danska Vestre Jazzvaerk är kanske Danmarks populäraste jazzband och The Carlings Sisters från Skåne har nyligen gjort succé i TV4:s Talang.
Det finns naturligtvis en del att hämta utomlands, inte minst i Danmark där den här musiken är stor. Det har Classic Jazzföreningen naturligtvis full koll på inför kommande år. Efter årets framgång kan man ju lugnt räkna med att det blir New Orleanstoner längs långgatorna nästa år också till och med i större omfattning än i år.
I eller utanför Kulturkalaset en ännu obesvarad fråga
I år gick jazzfestivalen parallellt med stadens kulturkalas. Hur det blir kommande år är ännu en öppen fråga.
Kanske vore det klokt att lägga in den under Kulturkalaset och göra den till en av de många programpunkter som då kan marknadsföras via Göteborg&comp. Det skulle kunna innebära viss ekonomisk draghjälp åt jazzdagarna i Järntorgskvarteren. Men det är ju möjligt att jazzföreningen kommer fram till att det finns fler fördelar med att köra sitt eget race.
– För Föreningen Göteborg Classic Jazz slutade notan för de två succéartade dagarna i Göteborgs tillfälliga New Orleans på cirka 350 000 kronor, vilket gjorde att vi i stort sett gick jämnt ut och det bäddar för en ny satsning nästa år. Om den skall köras parallellt med stadens kulturkalas, så eller om det ska bli ett fristående evenemang har vi inte tagit ställning till ännu, säger en nöjd Bosse Johnson.
