NÄR RIKSDAGEN öppnades med pompa och ståt uppträdde den nya andre vice talmannen Julia Kronlid i folkdräkt som också består av huvudduk. Denna huvudduk fick Annika Strandhäll att tweeeta och jämföra huvudduken med huvudbeklädnader på andra ställen och hur Jimmie skulle tolka detta.
Vad Strandhäll inte visste var vilken svensk folkdräkt som Julia Kronlid bar. Hon bar nämligen en folkdräkt från Värend som är en historisk plats där kvinnorna hade en mycket stark ställning. Bland annat så var arvsrätten juridiskt likställd mellan kvinnor och män. Att en minister som hävdar jämlikhet hånar en dräkt som verkligen hyllar kvinnokraft är förvånande.
Värendtrakten är också känd för andra händelser där kvinnor spelade en framträdande roll. Under kriget med danskarna (troligen 1600-tal) bjöd kvinnorna danska soldater till måltid med mat och framför allt dryck möjligen ledda av en senare omtalad kvinna vid namn av Blenda. När soldaterna var tillräckligt fulla så tog kvinnorna livet av dem.
MAN HAR FÖRSÖKT att belägga sägnen, men den är levande och som tack fick kvinnorna lika arvsrätt. Men historien lever i Småland och de som bär dräkten gör det frivilligt och med stolthet över Värends historia. Men frihet och stolthet känner sannerligen inte kvinnorna i Iran när de tvingas bära hijab.
Men detta utspel av Strandhäll visar också på något annat. Strandhäll är ju från Göteborg liksom jag, och där finns inga folkdräkter. Men jag minns när jag tillsammans med min dåvarande fru flyttade till Värmland. Hon var präst och kvinnliga präster fick som bekant inte arbeta i Göteborg. Detta var i slutet av 1960-talet. När vi kom till Värmland blev hon mycket välkomnad och kyrkliga syföreningen inbjöd henne att delta i syföreningen och sy Liljedals folkdräkt som hon kunde ha vid högtidliga tillfällen.
HÄR FRAMTRÄDDE skillnaden mellan stad och land på ett mycket påtagligt sätt. Hur de i Värmland såg på folkdräkten och hur jag som storstadsbo såg på densamma. Jag hade ju aldrig tänkt på vad en folkdräkt betydde men förstod att en folkdräkt faktiskt betydde något, identitet och tillhörighet.
Detta har i alla fall fått mig att förstå att det ligger en fara i att Sverige delas upp i stad och land vilket var tydligt i det nyss avslutade valet. Det kan dessutom vara en poäng att känna till olika geografiska områdens historia i Sverige för att få en bättre förståelse för olika företeelser. När man i DN skriver att ”stockholmare är smartare” bör kanske ”smartare” utbytas mot ”mera inskränkta”.