Timo skulle avlivas - räddades

Timo skulle avlivas, då ordinarie husse inte längre kunde ta hand om honom, men räddades till ett nytt hem i sista stund.

I veckan räddade vi livet på en hund, dagen innan den skulle avlivas. Det är en finsk lapphund, elva år som heter Timo. Jag hade ringt ett samtal kvällen innan och precis när vi skulle lägga på fick jag reda på att hunden de passade låg illa till.
Jag hade tidigare förhört mig om hunden, då jag visste att den riktige hussen sedan en tid bor på ett äldreboende och inte kunde ta hand om sin fyrbente vän.

Jag fick veta att sista besöket hos veterinären var inbokat till dagen därpå kl 13. Det var för sent att rädda den, tyckte de som tog hand om honom.
Jag fick fråga fyra gånger vad de skulle göra, och sista svaret var att hunden ligger här under bordet. Jag hade inte frågat var hunden var utan vad de skulle göra med den. De anade att han förstod om de berättade.

Hundar förstår
När jag dagen efter talade med en mycket kunnig hundägare bekräftade hon, visst är hundar mycket kloka djur och förstår vad som sker runtomkring. Hon uppmanade mig att läsa på för att lära mig om hundskötsel. Biblioteksbesöket är redan avklarat. Det fanns skäl till att de inte ville tala om vad som var på gång. I hundägarvärlden tar man bort en hund.
På morgonen bilade vi de sju milen för att träffa Timo och tycke uppstod. Min mans blöta ögon när de kom tillbaka efter den andra långa promenaden och vi alla hade varit tillsammans några timmar visade och uttrycktes tydligt; honom vill jag ha.

Fick godis
Efter att ha vi fått information och skötselråd hoppade jycken in i vår skuff och verkade trivas där. När vi åkte ner till samhället spanade han ut nästan hela tiden, verkade lugn och tillfreds, kanske för att säga farväl. Det kommer att ta ett tag innan vi åker dit igen. Vi handlade mat, hundgodis så han vet vem han ska ty sig till och lite ben att gnaga på.
Det är en fin hund även rasmässigt och vi ska få registreringsbevis/stamtavla. Det känns bra att vi sedan fem år tillbaka är lite bekanta med den vitlånghårige hannen. Min man som passades av en collie under småbarnsåren blir huvudansvarig. Lite erfarenhet finns alltså, och som pensionär behövs stärkande promenader.

Blivit populärt
Jag har förstått att i dessa coronatider tar hundpensionaten inte hand om så många hundar längre. Ägarna har mer tid, och det har blivit mycket populärt med hund.
Men varför skaffa en ny när det finns begagnade? För det är just en sådan som vi har räddat från ett dystert öde. Utemiljön är han van vid, ett hus på landet nära skog och mark. Hoppas innerligt att vår nye familjemedlem ska vakta vårt hus och att han kommer att trivas hos oss.