VISST VAR det för tråkigt det där som hände på Spårvägen. Det vill säga att myglet, fifflet och slöseriet på banteknik upptäcktes. För det hindrade att allt kunnat fortsätta i sedvanlig god Göteborgsanda.

Det var den illojala visselblåsarenheten som satte käppar i hjulen med en rapport. Där berättades om hur tjänstefordon användes av anställda för privata ändamål, om uppseendeväckande mycket övertid, om fiffel med arbetsscheman och om saltade lönetillägg.

Detta blev tyvärr offentligt, så allmänheten fick vetskap om de listigt ordnade extraförmånerna. Stadens högsta tjänstemän kunde därmed inte blunda utan krävde en utredning.

Denna har skötts av Spårvägens egen vd Hans Nilsson, som visar sig välgörande skicklig i konsten att släta över. Flera av cheferna som lät fifflet pågå har slutat och kan inte ställas till svars. Skönt. Misstankar om stöld har lämnats till polisen och ligger inte på direktörens bord.

Inga arbetsrättsliga åtgärder anses möjliga.

VICE VD Hugo Lepik varken såg, hörde eller förstod vad som hände i organisationen under honom. Man inser att han haft ett mycket utsatt jobb. Som plåster på såren för denna obehagliga tillvaro flyttas Hugo Lepik till en nyinrättad tjänst med hittills rätt otydliga arbetsuppgifter. Han blir chef över ingen, vilket får betraktas som en berömvärt kreativ lösning sedan posten som vice vd avskaffats.

Hur ser nu stadens ledande politiker på detta liksom på annan korruption?

HÄR DEMONSTRERAS stor skicklighet i att undvika onödig hantering av sådana affärer. Kommunalråd ska inte låta sig smittas. De tvättar sina händer extra noga. Avstår beröring. Håller rejält avstånd till tänkbara smittbärare. Tar på tättsittande munskydd.

Göteborgska lejon tiger. Vi invånare gläds åt att slippa bli påminda om dystra ting även från högsta ort. Det gör gott för själen.

Previous

Riva eller inte riva Kniven?

Next

Prins Bertil Muffin räddad till slut