JAG ÄR MEDVETEN OM att våra politiker kan och skall kritiseras när deras beteende inte stämmer med de regler som gäller för oss vanliga medborgare. Men när de kritiseras för beteenden som de inte råder över eller där kritiken är direkt felaktig blir kritiken lätt ett problem i samhället.
Om vi ser till kritiken mot de politiker som är skrivna på hemorten och därmed fått ut ersättning för dubbelt boende så kan vi först fundera över det rimliga med dubbelt boende. När riksdagen 1970 beslutade att avskaffa bostadsbandet vid riksdagsval insåg man också vissa problem. Avskaffandet av bostadsbandet innebar att riksdagskandidaterna inte behövde bo i den valkrets där de kandiderade. Detta kunde innebära (och innebar) att många boende i Stockholm sattes upp på valsedlar utanför huvudstaden. Detta skulle i sin tur kunna innebära att alltför många stockholmare skulle bli valda och landsorten skulle i motsvarande grad bli utan representation.
ÄVEN OM DET i viss mån blev så, ville man underlätta för landsortsbor att representera sin valkrets genom att bo kvar och då erhålla bidrag för dubbelt boende. Detta bidrag som till exempel den moderata riksdagsledamoten Svantesson erhöll ansågs av många som girighet. Vad man kanske inte tänkte på var att kommunalskatten i hennes valkrets som var Nora var 33,8 procent medan kommunalskatten i Stockholm var 29,8 procent vilket innebär att hon betalat mer till samhället än det hon fått som dubbelt boende (siffrorna är tagna fån Marcus Oscarssons pod). Detta torde också gynna Nora såväl ekonomiskt som representationsmässigt. Så om man tar hänsyn till kommunalskatten så betalar nog de flesta riksdagsledamöter med dubbelt boende mer i skatt än vad som erhålls av dubbelt boende.
Jag är medveten om att alla regler kan missbrukas och att vissa politiker gör det. Men då åligger det riksdagen att införa kontroller så att inte de kan missuppfattas. Det är ovärdigt att behöva diskutera om ett hus är ett sommarhus eller ett åretruntbostadshus eller om man är boende hos mamma. Vi behöver diskutera politikens innehåll och inte tramsiga definitioner. Det är reglerna och kontrollerna det är fel på och (oftast) inte riksdagsledamöterna.
JAG SKULLE VILJA återföra bostadsbanden vid riksdagsval särskilt i dessa tider då skillnaden mellan stad och land ökar. Man skulle också i likhet med andra länder, t ex USA, garantera antalet ledamöter i olika distrikt oberoende av antalet invånare. Vi har tillräckligt med riksdagsledamöter för att kunna avsätta ett visst antal genom att till exempel ändra i utjämningsmandaten. Då skulle man kanske också komma ifrån den många gånger orättvisa kritik som riksdagsledamöter utsätts för i svenska medier.