JAG SATT HÄROMDAGEN och deklarerade i likhet med många i Sverige. Jag arbetar fortfarande ibland fast jag är 73 år. Men jag är tvungen att använda bil till arbetet, då arbetet är i Alingsås. När jag så satt och läste om avdrag för resor till och från arbetet upptäckte jag något som var glädjande.
I broschyren Dags att deklarera stod nämligen: Om du på grund av funktionsnedsättning, hög ålder eller sjukdom är tvingad att använda bil för dina resor till och från arbetet får du göra avdrag med de verkliga kostnaderna men högst 37 kronor per mil. Schablonbeloppet är ju 18.50 kronor per mil (för övrigt samma summa som förra årets deklaration trots att bensinpriset gått upp).
Jag har ingen funktionsnedsättning och jag är inte sjuk men jag har kanske hög ålder så jag ringde skattemyndigheten.
HUR GAMMAL ska jag vara för att ha hög ålder? blev första frågan. ”Ja, det går inte att svara på”, svarade mannen i andra ändan. ”Jag är 73 år, räcker det?” frågade jag. ”Har du någon funktionsnedsättning eller sjukdom?” frågade han. ”Nej, varför det?”, frågade jag. ”Oberoende av ålder måste du antingen vara sjuk eller ha någon funktionsnedsättning”, svarade han. ”Men det står ju inte så och sjukdom eller funktionsnedsättning gäller ju alla. Så ålder är i detta sammanhang meningslöst”, hävdade jag. ”Jag ska kontrollera i lagen och förarbetena”, svarade han. När han återkom meddelade han att där stod det likadant och han höll med om att ålder var meningslöst i sig.
Så länge varade den glädjen. När jag senare samma dag läste att Fredrik Reinfeldt i sin utredning skrev att vi borde arbeta tills vi blev 75 år så undrade jag om det gällde med eller utan sjukdom och eller funktionsnedsättning.
Det förefaller som om ålder gäller när det är negativt men inte när det är positivt. Ungefär som man i dessa identitetsteoretiska tidevarv kan välja kön men inte ålder. Om jag anser mig vara 63 år kan jag få tillbaka min anställning då och arbetsgivaren kan stå för reseräkningarna?