tisdag, december 6 2022
Bevakar Göteborg - och lite till
Spanaren.se är en nättidning i Göteborg som ägs av den ideella föreningen Sällskapet Spanaren. Vi granskar makten men rapporterar även om annat. Redaktionen arbetar gratis.

VILL DU VETA hur en riktig pamp ser ut? Titta på Ann-Sofie Hermansson, alltså Soffan (S).

Inte på hennes utseende, för det skvallrar inte om saken.

Se på hur hon beter sig.

Hermansson var ordförande i Göteborgs kommunstyrelse fram till valförlusten i höstas. Nu är hon kommunalråd i opposition och gruppledare för Socialdemokraterna i fullmäktige.

Valnederlaget blev något mindre än väntat. Men det var illa nog. Det kunde ha räckt som skäl för ledarskifte.

Ann-Sofie Hermansson lyckades efter valet reta upp de rödgröna kamrater hon regerat med under mandatperioden. Där blev inget mer samarbete. Även de borgerliga tröttnade på henne. Inget samarbete där heller. Alla lät förstå att det handlade om Soffans fasoner. Maktfullkomlighet.

MEN DET ÄR ÄNDÅ inte dessa konflikter med andra partier som partistyrelsen i Göteborg hänvisar till. Det skylls på dålig arbetsmiljö i stadshuset, dålig förankring i det egna partiet, ja helt enkelt pampfasoner. Bestämmer själv. Struntar i andra. Nu har smärtgränsen passerats. Avgå! kräver styrelsen.

I spetsen för motståndet står Anna Johansson, ordförande i distriktet.

Ann-Sofie Hermansson och Anna Johansson har en sak tydligt gemensam, nämligen framlidne Göran Johansson som styrde Göteborg i många år.

Anna som dotter. Hon liknar faktiskt fadern en del till utseendet (när han var ung.)

Ann-Sofie som nära medarbetare. Hon har tagit över Görans attityd.

Göran Johansson höll aldrig med om att han styrde mer eller mindre enväldigt. ”Vi har diskussioner”. Hävdade han.

ANN-SOFIE HERMANSSON anser sig uppenbarligen också felfri. Hon känner inte alls igen sig i kritiken. Hon är väl demokratisk. Har ingen anledning att vara ödmjuk och lova någon typ av bättring. Nej, det är alltid andras fel. De kan dra åt helvete, fast det är inte riktigt så hon uttrycker sig.

Nu vägrar Hermansson avgå på en enig styrelses uppmaning.

– Det borde hon göra enligt reglerna, uppger partiet. I stället framtvingar hon en extra distriktskongress som kommer att hållas inom några veckor.

Omkring 250 ombud kallas till kongressen för att ta ställning till Soffans framtid. Telefonerna kommer att gå varma. Här gäller det att samla majoritet för styrelsens linje. Om Soffan skulle vinna slaget tvingas styrelsen rimligen avgå och därmed plumsar partiet ner i Göta älv.

DET MEST SANNOLIKA är dock att partistyrelsen går segrande ur striden och utsätter Hermansson för svår förnedring. Tänk att bli sparkad inför öppen ridå och behöva lyssna till förödande personangrepp!

Att Ann-Sofie Hermansson inte verkar inse denna uppenbara risk avslöjar kanske just det hon anklagas för. Hon har ingen insikt om vare sig själv eller om vad som sker omkring henne.

Att styra demokratiskt är en huvuduppgift för ledande valda politiker. Men Soffan brister enligt kritik från olika håll. Hon har aldrig varit folkvald till ett offentligt politiskt uppdrag. Åren i SSU och Metall har bevisligen inte räckt för att skola henne till smidigt, resultatgivande samarbete.

Nu har hon tid att hoppa av frivilligt i stället för att sparkas av sitt eget parti.

För Socialdemokraterna är den här sortens offentligt inbördeskrig något mycket ovanligt. Man brukar lösa konflikter internt. Att det ändå sker på det här sätter visar hur djupt allvarlig klyftan blivit.

Föregående

Björn Borgfilm till nytta för kommunens finansavdelning?

Nästa

Vad är det bruna i spenaten?

Om författaren

Börje Andersson

Politiskt intresserad sportfåne och pensionerad journalist.

Se även