FÖRRA HELGEN var det en konferens i Davos med världens ekonomiska ledare, men den representant från Sverige som media uppmärksammade var en sextonårig flicka som upplyste deltagarna om världens klimatproblem. Det finns ju ett antal professorer i diverse ämnen som rör klimatet.

Så läser vi om den nya kulturministern och hennes hår men då protesterar ett antal tidningar i Sverige och menar att det är barnsligt att påpeka en politikers hår. Och det kan man väl hålla med om men när alla dessa tidningar skrev spaltmeter om president Trumps hår fanns ingen vuxen som kunde påpeka det olämpliga i att kommentera politikers hår.

Sedan har vi regeringens tal om kunskapssamhället, och det håller vi med om är viktigt. Tveksamt är däremot att ministern för utbildning och forskning själv inte har någon högre utbildning. Men allvarligare är att skolan inte är den kunskapsskola som förväntas. Skolan har stora problem vilket visas av Pisa-undersökningarna. Och om ledande pedagoger anser att eleverna redan från början skall forska fram resultat själva och lärarna har abdikerat och överlåtit till Google att lära ut så får vi de resultat vi befarat.

NÄR DET GÄLLER NÄTET så bör vi fundera över skillnaden mellan att veta och att kunna. När jag frågar studenter om de vet vad Pi är. Ja, svarar de 3,14. Om jag då frågar om de kan tala om för mig hur de får fram 3,14 så blir det tyst (pi är en matematisk konstant som representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter). Att veta något är att ha information och kommer utifrån medan kunskap som är förståelse kommer inifrån dig själv.

Detta är ett av problemen idag. Information kommer via nätet och det räcker i och för sig inte för förståelse. Därför bör vi fundera när vi talar om kunskapssamhället så att vi inte stannar i informationssamhället där det räcker med att tycka något utan att kunna något.

Om vi jämför vår regering med Tysklands har de sex ministrar som är disputerade och resten har högre utbildning, Sverige har ingen disputerad. Jag menar inte att akademisk kunskap är nödvändig men då får det ju kompenseras av erfarenhet och det får du av ålder. Men som 30-åring utan högre utbildning har du svårt att stå emot alla lobbyister och tjänstemän när de argumenterar.

DET ÄR OCKSÅ INTRESSANT att se hur våra tidningar presenterar våra politiker, generaldirektörer och liknande. I de faktarutor som brukar medfölja artikeln kan man läsa att personen är gift eller sambo, har hund eller katt, har en viss hobby med mera. Men det står så gott som aldrig vilken formell utbildning personen har såvida inte personen är disputerad. Är det viktigare för oss läsare att personen har katt än vilken utbildning personen har? Eller för den delen vilken frisyr personen har?

Previous

OK att kommunens tjänstemän låter sig bjudas av banker?

Next

Het fullmäktigedebatt om Västlänken