GÖTEBORGSANDAN har inte längre några gränser. Helt otippat ingår alltså de borgerliga en unik allians med det yttre vänsterblocket Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. S-ledaren Ann-Sofie Hermansson sitter där som snopen förlorare. Hon får nog skylla sig själv. Politiskt samarbete kräver smidighet.
De borgerliga vägrade att sätta stopp för bygget av Västlänken. Därmed blev det uteslutet att få med Demokraterna i Göteborgs nya styre. Jaha, tänkte man. Då bildar de väl ett block ihop med Socialdemokraterna.
Där blev vi allt lurade. På kommunal nivå finns ingen talman och därmed inga talmansrundor, då det pratas relativt öppet om partiernas ståndpunkter. Allt sker inom stängda dörrar. I går öppnades dörrarna.
DET FRAMGÅR från olika håll att Ann-Sofie Hermansson uppträtt stöddigt trots ett hennes parti åkte på ett tydligt valnederlag. Hon har betraktat det som självklart att Socialdemokraterna ska fortsätta styra och att de andra får lov att rätta sig därefter.
Men i politiken behöver man vänner. Det gäller att kunna skaffa sig sådana och behålla dem.
Ann-Sofie Hermansson valdes till ordförande i kommunstyrelsen utan att tidigare ha varit folkvald till något ledande politiskt uppdrag. Hon saknade såväl träning för uppdraget som nödvändig ödmjukhet. Hermansson hade bland annat gått i Göran Johanssons hårda skola.
Även hennes partiordförande Stefan Löfven saknade erfarenhet av politiskt ledarskap då han tillträdde. Han tycks ändå förstå hur man drar en slipsten så den går runt.
VAD KAN NU allianspartiernas oheliga allians åstadkomma? Det ligger en hel del stenar på stigen som parterna kan snubbla på.
En sak har de chans att ta itu med för att väcka respekt. Ta fram knogjärnen mot den ökända korruptionen i stadens verksamheter. Dåligt ledarskap visar sig på alla nivåer. Fiffel och båg. Vänskapskorruption. Spanarens redogörelse för den unkna miljön i Göteborg Spårvägar ger ett aktuellt exempel på hur det ser ut.
De borgerliga har skyllt korruptionen på det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet. Sanningen är förstås att Socialdemokraterna haft medlöpare på ömse sidor.
Men strunt i det just nu. Här krävs alltså en plan där folkvalda och anställda ska veta vad som gäller. Ett öppnare och sundare Göteborg bör skapa större förtroende för kommunen.