MIN SVÄRMOR, som fyller 93 i år, funderade på om hon verkligen skulle förnya sin helårsprenumeration på Hallands Nyheter.

Hon kan egentligen inte läsa tidningen eftersom synen inte är vad den varit. Med hjälp av en läsapparat brukar hon dock ta sig igenom familjesidan för att se vilka vänner som gått bort och vems barn eller barnbarn som gift sig eller fått barn.

Ibland klipper hon ut en annons för att komma ihåg att skicka en blomma till uppvaktning eller begravning.

En lokaltidning behövs ju av många olika skäl.

Resten av tidningen sparar hon till oss.

SVÄRFAR, gammal centerpartistisk lokalpolitiker, fackordförande och samhällsintresserad medborgare, som inte heller kan läsa tidningen längre, har flyttat till annat boende men är glad när någon läser något ur tidningen för honom så att han kan känna att han fortfarande är med.

– Vem vet hur länge till vi kan läsa tidningen? sa svärmor när räkningen för årsprenumerationen, 2 909 kronor, kom hem i brevlådan.

– Vi kanske ska ta den på en månad istället?

Då kollade vi Hallands Nyheters webbsida där tidningen erbjöds under tre månader för 89 kronor.

Ett bra pris för en tidning som trots att Stampen – efter att ha köpt Centerns tidningar – plundrat tidningen på reala tillgångar, trots kris och nedskärningar, ännu innehåller läsvärda artiklar för den som vill följa med vad som händer i Falkenberg och Varberg.

DET VISADE SIG att erbjudandet inte gällde mina svärföräldrar som varit tidningen trogna i en ordinär mansålder.

Visst kunde prenumerationen ändras till månadsbetalning men då skulle den  kosta 252 kronor i månaden.

Någon rabatt till en trogen prenumerant kunde prenumerationsavdelningen inte se att det fanns utrymme för.

Slutsatsen är inte särskilt smickrande för Stampens syn på sina läsare. Jag känner igen den från diskussioner på redaktionen under de sista år jag arbetade på Göteborgs-Posten. De redaktionella “satsningarna” gick ut på att locka unga yrkesarbetande familjer med intresse för barn och/eller nöjesliv att ta en prenumeration på tidningen. De äldre, trogna, läsarna ansågs ointressanta eftersom de antogs fortsätta att prenumerera på tidningen oavsett det redaktionella innehållet.

JAG TVIVLAR PÅ att det i längden är en bra affärsidé att ta mer betalt av sina trogna läsare för en tidning vars innehåll minskar i samma takt som prenumerationspriset höjs och samtidigt ta näst intill inget betalt av de flyktiga läsare som byter tidning så fort den rabatterade prenumerationen går ut.  Det är inte heller en affärsidé som funnit efterföljare i andra branscher. I de flesta är det de trogna kunderna som prioriteras.

Hur lång tid tar det innan de trogna läsarna inser att de är lurade och betalar för mycket? Eller, för att prata med svärmor, vem vet hur länge de kan fortsätta att läsa tidningen?

Vi sa upp mina svärföräldrars prenumeration och tog en tre månaders prenumeration i eget namn till svärmors adress. Den kommer vi inte att förnya när de tre månaderna gått ut men vi ser fram emot nya lockande erbjudanden där priset sätts till vad tidningen faktiskt är värd.