Det var Niclas Sahlgrens donation från 1776 på 150 000 riksdaler som låg till grund för Sahlgrenska Sjukhusets första lokalisering.
En tomt inköptes för ändamålet vid nordvästra änden av Sillgatan (nuvarande Postgatan) som mynnade ut i Kronas Masthamn (nuvarande Packhusplatsen). På tomten uppfördes ett hus stod klart att invigas 11 mars 1782, sex år och en dag efter Niclas Sahlgrens frånfälle.
Sjukhuset kostade drygt 5 481 daler silvermynt att bygga, drygt 3,6 procent av donationen alltså, och inrymde 24 sängar, varav 14 för betalande patienter, åtta för medellösa och två för barnaföderskor.
Den första patienten som togs in hette Peter Söderlund. Han led av dysenteri, en akut och allvarlig tarminfektion orsakad av bakterier eller amöbor. Men redan 24 mars skrevs han ut som frisk, vilket måste anses vara en medicinsk bragd i en tid då antibiotika inte fanns att tillgå.
Sammanlagt 15 i personalen
Sjukhuset hade en personal bestående av sjukhusläkare, överfältskär, underfältskär, fältskärsgossar, barnmorska, sjukvakterskor, hushållerska, piga och sjukhusdräng, totalt 15 personer.
Pehr Dubb som sedan ett år tillbaka tjänstgjort som amiralitetsmedicus blev sjukhusets förste överläkare och styresman mot en årlig ersättning på 117 riksdaler och 16 shilling. 117 riksdaler år 1782 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 1 140 372 SEK år 2016 mätt med löneindex för manliga industriarbetare/ löntagare.
Inledningsvis drevs Sahlgrenska som ett privat sjukhus men 1789 överlämnades det till stadens borgerskap.
Flytt till Östra Hamngatan
I sitt testamente 1808 hade grosshandlaren Aron Oterdahl donerat huset i hörnet Östra Hamngatan 11 och Spannmålsgatan 9 till Sahlgrenska sjukhuset ”för evärderlig id”. Efter om- och tillbyggnad stod huset klart att tas i bruk 1823 när det ursprungliga sjukhuset på Sillgatan hade blivit för litet.
Nu hade Sahlgrenska helt plötsligt plats för 80 patienter. Sjukhuset låg kvar på denna plats till 1855 och idag inrymmer byggnaden ett medicinhistoriskt museum.
Pengarna tog slut
Men även det Oterdahlska huset blev så småningom för litet i förhållande till behoven. Redan 1847 började förberedelserna för ett större sjukhus sedan Sahlgrenska året före hade sammanslagits med fattigvårdsförsörjningens sjukvårdsenhet och nu kallades Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Sedan staden 1847 upplåtit en tomt gratis på bastionen carolus Dux mitt för Grönsakstorget ritade stadsarkitekten Victor von Gegerfelt en ellipsformad byggnad. Men kalkylerna sprack och därför byggdes bara en halv ellips i tre plan.
Byggkostnaden för första etappen överskreds med 40 000 riksdaler och uppgick till 305 000 riksdaler. Tillsammans med tillbyggnaden som gjordes 1859 uppgick totalkostnaden för sjukhuset till 500 000 riksdaler.
Sjukhuset kunde nu ta emot patienter ibland annat 16 sjuksalar med 10 sängar i vardera, 12 enskilda rum för betalande patienter och barnaföderskor i sju barnbördsrum med totalt 18 sängar.
När Sahlgrenska nr 3 utrymdes 1900 inrättades det så kallade Sociala huset i nyggnaden, idag ombyggd ännu en gång till Pedagogen.
Diskussioner i 30 år
Redan 1867 började diskussionerna om att bygga ett ännu större sjukhus men inte förrän 1896 beslöts efter tre års utredningar att bygga ett lasarett med plats för 600 patienter vid Änggården – där Sahlgrenska ännu ligger.
Huset ritades av hovintendenten Axel Kumlien och invigdes två gånger: först 24 augusti 1899 av kung Oscar II men officiellt först 17 april året därpå då huset var färdigbyggt.
Månaden efter togs huset i bruk och sjukhuset disponerade då 350 vårdplatser. Inklusive inventarier uppgick totalkostnaden till 1 914 000 kronor. Det är entrén till detta sjukhus som idag kallas Per Dubbshuset.
Därefter har sjukhuset byggts till och om ett otal gånger och blivit alltmer specialiserat. Namnet ändrades igen till Sahlgrenska Sjukhuset efter beslut i fullmäktige 1936. Kung Gustav V:s Jubileumsklinik för cancervård invigdes 1943 och 1959 stod det nya Centralkomplexet klart att tas i bruk med 23 vårdavdelningar och 628 vårdplatser.
