Bilder: Eva Heyman och Raymond Ståhl
De flesta verkade inte ha demonstrerat förr. Nu en grå lördagseftermiddag i november protesterade de mot trängselskatten och Västlänken men för demokrati. Arrangörerna uppskattade att omkring 7 000 personer deltog. Tåget skulle alltså ha fyllt mer än halva Scandinavium.
När tåget passerade Gustaf Adolf torg hördes Rådhuset (kommunalrådens boning) grymta:
– Pöbelhop! Vilka är uppviglarna?
Börsen (fullmäktiges flotta hem) gnisslade tänder.
– Beslut är beslut är beslut! Här kommer inte ett endaste kommatecken att ändras, morrade Börsen och knep ihop ögonen så det knastrade där inne.
Självaste kungen på sin sockel vaknade till, sköt upp hatten i nacken och hostade till.
– Så illa de marscherar! utbrast han. Jaså, de sätter sig upp mot makten? Pack! Lymlar!
Lymmeltåget fortsatte oberört mot Kanaltorget, där den kända visselblåsaren Karin Törnqvist presenterade talare efter talare.
När kommunalrådet Martin Wannholt (fortfarande M) nämndes skanderade folket:
”Wannholt, Wannholt, Wannholt!”
Martin Wannholt hade själv gått med i tåget. Spanaren frågade honom efteråt hur det kändes då folket ropat hans namn.
— Det är jättekul att hela den politiska skalan finns representerad här, svarade Wannholt lite undvikande. Även den gröna rörelsen.
Martin Wannholt gick emot Västlänken och fick flest moderata personröster i fullmäktigevalet. Moderaterna sparkade honom som kommunalråd. Men Wannholt behöll sin plats med hjälp av Vägvalet.
Hur möts du numera i kommunstyrelsen?
– Lite torrt, kan jag säga.
Läs också: Många debutanter i tåget