– Då ska man inte utge sig för att vara forskare, säger statsvetaren Olof Petersson om granskningskommissionen, som har förstört allmänna handlingar och därmed omöjliggjort insyn i kommissionens arbete.
Olof Petersson har tidigare varit professor i statskunskap vid Uppsala universitet och forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Han ledde i slutet av 80-talet den stora maktutredningen i Sverige.
När granskningskommissionen skulle tillsättas i Göteborg fick han frågan om han ville leda arbetet.
Han tackade nej.
– Skälet var att det inte var möjligt att utlova anonymitet till dem som skulle komma att intervjuas, säger Olof Petersson.
– Jag funderade på hur det i så fall skulle kunna göras. En tanke var att starta en tidning med det källskydd som tidningar har. Men så kan man ju inte göra, då skulle varenda myndighet starta tidning för att kringgå offentlighetsprincipen. Så jag tackade nej.
Han skrev också ett debattinlägg i GP med rubriken ”Nya mutgranskarna måste röja sina källor”.
”Den typ av granskningskommission som Göteborg nu har beslutat om är rättsligt sett en del av det kommunala nämndsystemet. Den lyder därmed under vissa regler som gäller all offentlig verksamhet, däribland bestämmelserna om offentlighet och sekretess”, skrev han.
”Den som vänder sig till granskningskommissionen med känsliga upplysningar kan lika gärna ställa sig på Drottningtorget med en megafon.”
Då avfärdade Erik Amnå problemet.
Granskningskommissionen genomförde enligt uppgift i rapporten ett fyrtiotal intervjuer. Alla skrevs ner för att användas i det fortsatta arbetet.
I samma ögonblick som rapporten var klar blev de utskrivna intervjuerna allmänna handlingar och kunde begäras ut av vem som helst som var intresserad av dem. Innan det gjordes förstörde professorerna i kommissionen handlingarna.
– Hur skulle vi annars göra? frågar Erik Amnå.
Han vill inte ge exakt besked när handlingarna förstördes, men han säger att det gjordes ”i samband med” att rapporten blev klar. I själva verket förstördes åtminstone de handlingar (eventuellt kopior) som förvarades hos professor Barbara Czarniawska på Handelshögskolan i Göteborg flera månader efter det att handlingarna blivit allmänna.
Det som nu återstår av intervjuerna är tre A4-sidor med lösryckta citat utan angivande av källa.
För några år sedan fälldes professor Christoffer Gillberg för tjänstefel efter att ha vägrat lämna ut handlingar, vilka låg till grund för hans forskning kring de så kallade bokstavsbarnen.
Han förde saken till Europadomstolen där han förlorade. Enligt domstolen hade han inte rätt att utfärda löften om absolut anonymitet som getts till de aktuella barnen och deras familjer. Forskningsmaterialet var, konstaterade domstolen, inte hans utan tillhörde universitetet och löd därför under offentlighetsprincipen.
