Det typiskt göteborgska landshövdingehuset fyller 150 år.
Detta ihågkommes med en utställning på Stadsmuseet och dessutom föredrag och ett av dem hölls hos Hyresgästföreningen i Göteborg.
Det var läraren, poddaren och göteborgskännaren Mattias Axelsson som berättade både om byggandet av alla de kvarter som skulle lösa bostadsbristen i början av 1900-talet, och om de omfattande rivningar av hela kvarter med landshövdingehus som skedde dryga 60 år senare.
Det var en landshövding som till slut gav tillåtelse till en byggfirma i Göteborg att runda brandbestämmelserna om maximalt två våningar om man byggde trähus.
Stenvåning i bottenplanet med två trävåningar ovanpå
Vad man gjorde var att bygga en källare ovan jord och sen två trävåningar på det. I den nedre stenvåningen kunde finnas både affärer och bostäder.
Det handlade ju om att bygga billigt och snabbt, Göteborg växte brutalt och invånarna tiodubblades på hundra år.
Ekonomin tillät inte bygge av stenhus
Det skulle ju varit bra med stenhus, men det tillät inte ekonomin och misären hos många arbetarfamiljer var stor.
I Majorna och på Stigberget till exempel fanns kåkstäder och här rensade man upp och många kvarter med landshövdingehus byggdes upp i stället. Man räknar med att runt hälften av göteborgarna bodde i ett landshövdingehus i mitten av 1900-talet.
Små lägenheter med eftersatt underhåll
Men även de husen skulle så småningom duka under – lägenheterna var små, underhållet i vissa fall eftersatt och många kvarter revs.
Även om det var lite väl brutalt kan göteborgskännaren Mattias Axelsson förstå politikerna:
– Man måste komma ihåg att många av politikerna var uppvuxna i dessa hus, dragigt, nergånget och smutsigt och trångt.
– Nu ville de rensa upp och se till att få fräscha lägenheter till människorna. Fast tittar man tillbaka på det skulle det kanske varit bättre om man tagit hand om husen och inte låtit förfallet gå så långt att rivning var enda alternativet, berättar Mattias Axelsson.
Många landshövdingehus bevarade på flera håll
Men trots mycket omfattande rivningar kan man på flera håll i Göteborg vandra runt i hela kvarter där landshövdingehusen finns kvar.
Delar av Majorna, Bagaregården, Haga och Kungsladugård, till exempel, visar upp många hus i varierande stil.
Byggtid från 1800-talet till sent 1930-tal ger varierande stilar
Eftersom husen byggdes från senare delen av 1800-talet och ända fram till andra världskriget så finns det allt från nationalromantik, jugend och till och med lite funkis representerat i byggstilarna.
– Det är ju dock tacksamt att det finns så många kvarter kvar, jag hoppas att politiker och fastighetsägare tar hand om underhållet, hoppas Mattias Axelsson..
– De flesta fastighetsägare har ju inkomster från hyran och ser till att ha låga utgifter, det är ju så de tjänar pengar. Jag kan ju vara lite skeptisk ibland och menar att det inte är alltid ägarna släpper till pengar till underhållet.
Efterlyser politiska direktiv för allmännyttan
– Så vi vill ju gärna ha ansvarsfulla fastighetsägare som tar hand om husen. Här kan man kanske se till att allmännyttan får direktiv av politikerna så de tar ett visst ansvar, säger Mattias Axelsson.
Men här finns ett dilemma:
Lägger fastighetsägarna ner mycket pengar på ett bra underhåll och rustar upp sina hus, blir ju standarden högre och då åker hyran upp och de som bor och trivs i sina lägenheter i de gamla landshövdingehusen flyttar.
Ett problem som inte är helt lätt att lösa.
