Språkbruket om buss 16 från Västtrafiks ordförande påminner om den katolska kyrkans ofelbarhetsdoktrin, skriver Jan Strid.
Jag skrev för några veckor sedan i Spanaren om att Västtrafik tänkte lägga ner 16-bussen som går från Bockkranen i västra Eriksberg på Hisingen till Högsbo. (LÄNK: Krönika: Spanaren 27/3 Väl fungerande busslinje försvinner – på oklara grunder)
Den har hela tiden varit välfungerande och omtyckt men nu skall den läggas ner. Bussen skall ersättas av de nya spåren från Lindholmen och därifrån kommer spårvagnar att gå spårvagnslinjerna 10 och 12 till Guldheden och Mölndal. För att ersätta sträckorna utanför spårvägen, vilket blir ytterkanterna av nuvarande 16-linjen , planeras nya busslinjer från både västra Eriksberg och Högsbohöjd. Men någon ersättning för direktpendlingsmöjligheten däremellan görs inte.
Två nya busslinjer ska täcka upp
Från västra Eriksberg planeras två nya busslinjer 42 och 47 som kommer att gå till Skogome respektive Backa industriområde. För oss i Västra Eriksberg blir det till att ta bussen till Lindholmen, därefter spårvagn till centrum av Göteborg för att byta till annan spårvagn om vi inte vill till Mölndal då det vanligaste målet tidigare var Sahlgrenska.
Så här kommenterar Bijan Zaijnali (S) Västtrafiks styrelseordförande besluten, ”Vi tror på lösningen. Sedan är det så med alla trafikförändringar, någon blir vinnare och någon anser sig vara förlorare”. Jag anser att språkbruket visar egenrättfärdighet ”någon blir vinnare” (objektivt) och ”någon anser sig vara förlorare” (subjektivt) . Man förstår varför trafikanterna inte får vara med under planeringen. Västtrafik vet ju bäst, ungefär som katolska kyrkan där påven i vissa frågor anses vara ofelbar.
