Hisingens nationalpoet var filosofie vaktmästare, visdiktare och trubadur
Ture Ivar Dahlberg föddes 1928 och dog 1987. Han var visdiktare, trubadur och konstnär. Man kan också kalla honom ”Hisingens nationalpoet”.
På Wikipedia kan man finna en del som rör hans kulturella verksamhet och något som rör hans person.
Men vad som inte nämns är hans verksamhet som yrkesperson vilken speglar en delvis annan sida av honom som också innehöll delar av hans kulturella del om än mera åt det satiriska hållet.
Man kan iaktta dubbelheten i hans visor där den kulturella delen speglas i visan ” Hisingsippi” och den yrkesverksamma i ”När jag stencilerar”.
Filosofie vaktmästare vid Sociologiska institutionen
När jag träffade Ture Ivar första gången var jag student vid Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet (början av 1970-talet) där han var filosofie vaktmästare (hans egen titel).
I lokalerna fanns hans mobiler hängandes från taken vilket gav en trevnad till lokalerna vilket inte helt delades av andra vid Sociologiska anstalten (Ture Ivars beteckning).
Att byta från LO till TCO gick inte för sig
Nästa gång vi träffades var i början av 1980-talet. Jag var då anställd vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och var även verksam som facklig förtroendeman och det var i denna egenskap han sökte upp mig.
Ture Ivar ville lämna Statsanställdas Förbund och bli medlem i ATF som är ett TCO förbund.
Han var ledsen och ansåg sig motarbetad både av fack och arbetsgivare. Jag gav honom en ansökningsblankett till ATF att fylla i. Dagen efter kom ett ilsket telefonsamtal från SF där de påpekade att vi inte fick ta över vaktmästare inom universitetet och att det fanns ett centralt avtal om saken.
Gå ur gick bra men inte att gå in
Alla mina försök att kringgå avtalet misslyckades och Ture Ivar fick inte byta fack, han fick gå ur men inte gå in. Vilket blev en bra låttitel.
Jag fick också en tavla med texten Leve TCO och MBL. Han skrev också ett meddelande med texten ”såg Jan Strid på Avenyen dragandes en barnvagn och han var helt nykter”. Sättet att presentera en person var inte ovanlig för Ture Ivar och jag kan ana att inte alla skrattade gott.
Bytte från sociologiska till ”murveldagis”
Nästa steg var att han ville lämna Sociologiska anstalten och istället komma till oss på vad han kallade ”murveldagis”. Fakulteten tog hand om ärendet, gjorde det till ett omplaceringsärende och tillstyrkte.
Men bara på några dagar men hann med en sista hälsning till universitetet.
Intygen från Ramel och Alfredson räckte inte
Det var så att förvaltningschefen pensionerades och tjänsten utlystes. Ture Ivar skickade in ansökningshandlingar där han sökte tjänsten men bara på halvtid då det inte behövdes mera.
Han medsände även två intyg som intygade hans vandel båda undertecknade av Povel Ramel och Hans Alfredsson. Hela ansökan diariefördes i vanlig ordning blev offentlig och arkiverades till mångas glädje och andras inte sorg men ilska.
Påpekas kan att han inte erhöll tjänsten. Det var det sista jag hörde från Lord Ajvar. Han for till Irland och lade sig på irländska poeters kyrkogård i Kilkenny och dog där.
