Ett, två, tre, många.
Det är svårt med matte på hög nivå. Numera även på låg.

På radion hör jag en ung person (cirka 20) som säger:
– Jag har sjungit många, många år.
En annan i samma ålder:
– Jag har skrivit i många, många, många år.

Hur många är det – egentligen?
Lyssnarna får inte veta exakt hur många, och det spelar förstås ingen roll.
Men de kan gissa att det handlar om kanske fem år. Rimligen mer än tre. Som det känns.

Ligger skolan eller telefonen bakom?
Den där oförmågan att räkna rätt, varifrån kommer den?
Dålig undervisning i skolan? Mycket möjligt.
Vanan att låta telefonen sköta allt som har med siffror och bokstäver att göra? Hm. Där har vi säkert också en orsak.
Hur mycket är tio plus två? Snabba tryck på telefonen. Svar: Någonting som kallas 12 (tolv). Jaha. Det verkar vara många, många, många.
Då säger vi det.

Föregående

Är oacceptabelt någonsin tolererbart?

Nästa

Fräscht, kraftfullt och angeläget när saxlegendaren ger ut nytt med ung kvartett