Stödgruppen som kämpar för stadens historia inför jubileet

Göteborg har en fantastisk historia om man tänker efter. Den sträcker sig över 400 år tillbaka.
Det var Karl IX som i slutet av 1500-talet satt till häst ungefär vid Färjenäs och pekade över älven mot träsket på andra sidan och deklarerade: ”Där skall Göteborg ligga!”

Och så blev det. Bland annat med invandrande holländares hjälp dikades träsket ut så att platsen kunde bebyggas och blev beboelig.
Sedan gick det undan. Redan 1621 bestämde Gustav II Adolf att Sveriges port mot väster skulle ha stadsrättigheter.

Två års försenat jubileumsfirande för staden
Det innebär att Göteborg redan för två år sedan fyllde 400 år. Ännu har jubileet inte firats, bland annat på grund av pandemin. Nu skall det emellertid ske med start i juni i år, två år försenat liksom 1923 när stan hade fyllt 300 år.
Firandet då var mäktigt med bland annat den uppmärksammade Världsutställningen i centrum samt invigningen av Liseberg och den moderna utformningen av Götaplatsen. Det var ett minst sagt glansfullt år i stadens historia.

”Dags att manifestera Göteborgs historia!”
Hur firandet av 400-årsjubileet skall formas finns det anledning att återkomma till längre fram. Man får anta att det smids en del planer hos Göteborg & Co. Men någon världsutställning blir det inte fråga om.
En grupp som varit sysselsatt med att uppmärksamma och ”använda” 400-årsjubileet kallar sig Stödgruppen Göteborgs Historia, SGH. I två års tid har gruppen arbetat ideellt med att utforma ett program, eller för all del ett manifest, som fullt genomfört för all framtid skulle skapa ett outplånligt avtryck i stadens annaler.

En viktig period i stadens historia kan falla i glömska
En av utgångspunkterna för de regelbundet återkommande diskussionerna var stängningen av Emigranternas hus på Packhusplatsen i början av 2021 på grund av ett kommunalt ointresse.
Skulle en så viktig period i stadens historia få falla i glömska? Cirka en miljon svenskar utvandrade under 75 års tid med avstamp i Göteborgs hamn huvudsakligen till Chicago och bygderna däromkring.

Bristfällig dokumentation om historien
En annan viktig utgångspunkt har varit att dokumenteringen av Göteborgs historia ekonomiskt, industriellt, politiskt, arbetsmässigt och socialt ger ett spretigt intryck. Ingenstans finns ett samlat grepp som belyser historien.
Exempel på detta är att Göteborg under många år hade, inte bara Sveriges i särklass största, utan även en världsberömd varvsindustri längs norra stranden av Göta älv.
Många frågar sig idag varför det inte finns något mer tydligt varvsmuseum som påminner om den här strålande perioden, som sysselsatte omkring 17 000 människor som mest.

Det saknas ett industrimuseum
Några stora och berömda industrier har som bekant sett dagens ljus i Göteborg och skapat sig gott världsrykte. Många andra undrar varför vi inte har ett industrimuseum man kan besöka med barn och barnbarn en dag när det regnar.

Stödgruppen Göteborgs Historia har diskuterat allt detta och mer därtill under två års tid och har nu skickat manifestet över hur Göteborg borde fira sitt jubileum den här gången till kommunfullmäktige och de partier som är representerade där.
Centerpartiet har redan genom sin gruppledare Emmyly Bönfors svarat att partiet skall överväga förslaget och återkomma.

Välkända profiler i Stödgruppen för Göteborgs historia
I SGH finns flera välbekanta Göteborgsprofiler, bland andra f d riksdagsledamoten för centerpartiet, Christina Rogestam, f d folkpartipolitikern Monica Pålsson, f d kommunalrådet Lars-Åke Skager, kulturellt engagerade Brittmo Bernhardsson, änka efter framlidne landshövdingen Göte Bernhardsson, civilingenjören Christer Wannheden, f d stadsdirektören Roger Bodin och Sonja Bjurdell, som komponerat utvandrarmusikalen ”Drömmen om ett bättre liv.”
Manifestet är diariefört men har ännu inte hamnat på kommunstyrelsens bord. Det fanns inte med i ärendeförteckningen vid sammanträdet 22 mars.

Hela texten i manifestet

Till kommunfullmäktige i Göteborgs stad

Göteborg fyller 400 år – det borde vi fira med att manifestera medborgarnas historia

Göteborg har en egen museivärld med olika minnesmärken över stadens historia. Den går inte att jämföra med Stockholms stora museivärld. En orsak är att staten där står för en stor del. En annan skillnad är att Stockholm – liksom många andra regioner och kommuner – manifesterat invånarnas historia och visar upp inte minst arbetslivets utveckling. Finns det någon sorts lillebrorskomplex gentemot Stockholm, som gör att Göteborg inte med stolthet lyfter fram stadens historia?

Göteborg har drygt 30-talet institutioner – från stora till mycket små – som innehåller museala insatser. De riktigt stora såsom Världskulturmuseet (statligt), Naturhistoriska, Stadsmuseet, Konstmuseet, Röhsska, Sjöfartsmuseet och Universeum är alla professionella och framgångsrika,men lyfter ganska litet det specifikt göteborgska som ger en bild över tid av det särpräglade Göteborg, dess invånare med arbetsliv, stadsmiljöer, socialt liv, utvecklingstrender mm.

Det finns också specifika områden som lyfts fram av ideella föreningar, stiftelser och privata aktörer såsom Idrotten med Idrottsmuseet, Transport- och kommunikationssektorn med Maritiman, Volvomuseet, Radiomuseet, Bergslagens Järnvägssällskap m fl. Boendemiljöer med Kortedala museum, Hem i Haga, Gamla Annedalspojkars lägenhetsmuseum, Fyrvaktarbostaden på Vinga, Brännö lagård, Nostalgicum m fl.

Vi saknar en mer samlad bild av de stora, särpräglade och ofta internationellt influerade dragen i Göteborgs historia. Dit hör flyttningsmönster där människor i långa tider har kommit till staden genom migration både i modern tid och historiskt, men också lämnat staden – inte minst under den stora emigrationsvågen. Influenser, kunskap och arbetskraft från många länder tex Holland, Tyskland, Skottland, Finland, Italien, Turkiet, dåvarande Jugoslavien, Ungern m.fl. har betytt mycket för stadens utveckling inte minst den industriella.

Devisen ”möten och avsked” kan sägas vara litet av stadens själ. Göteborgs utveckling har med rätta många gånger framhållits som baserad på arbets- och utvecklingsinsatser inom handel och industri med den unika tunga varvsindustrin som exempel, men också de många innovativa mindre företagen har betytt mycket för stadens utveckling. I denna miljö har mycket av det specifikt göteborgska uppstått, den intelligenta men också uppkäftiga attityden ”vi fixar detta” eller som göteborgskvinnorna, som gick samman för att påverka samhället med boken ”Att ge upp har aldrig övervägts”.

Det finns några få försök, som lever en mycket undanskymd tillvaro, att sätta Göteborgs industri- och arbetslivshistoria i centrum med en institution såsom Göteborgs Bryggerimuseum, Remfabriken i Gårda, Elyseum/Energihistoriska samlingar, Varvshistoriska föreningen på Eriksberg med utställningsmaterial.

Några institutioner har startats med stora ambitioner, men tvingats lägga ned eller läggas i malpåse: Industrimuseet, start 1923 nedlagt 1993 och Emigranternas Hus, start 2003 nedlagt 2021 när staden fyllde 400 år. Samlingarna är magasinerade.

Önskan/tanken att ta ett samlat grepp på stadens arbets-social-industrihistoria är inte ny! Så sent som våren 2022 var frågan uppe i Kommunstyrelsen. Fortsatta insatser avslogs efter votering och den ideella förening som främst drivit frågan tappade då gnistan.

Bristen på intresse för stadens historia har i dagarna blivit väldigt tydlig. Staden Chicago har tillskrivit staden med bl.a. hemställan om att med representanter få komma till staden under jubileumsfirandet i juni månad 2023. Under den stora utvandringsepoken bodde det tidvis fler svenskar i Chicago än Göteborg hade invånare. De flesta for från Göteborg.

Göteborgs stad har inte ens svarat på Chicagos skrivelse som inkom till staden för 7 månader sedan!
Staden firar 400 år 2023. Liksom 1923 – då spanska sjukan grasserat och urholkat ekonomin – får staden 100 år senare 2023 – efter pandemins härjningar, som inte urholkat ekonomin – fira de 400 åren.

Tidsfördröjningen kan möjliggöra för staden att manifestera sin historia med beslut om ett center för den göteborgska historien – Göteborgs historiska centrum. Här kan rymmas Varvsmuseet, Industrihistoriskt center, Idrottsmuseet, Emigranternas Hus, göteborgshumorns samlingar, kvinnokämparnas historia och mycket annat. Vad vore väl större än att manifestera stadens egen historia för framtiden under jubileumsåret? Staden behöver en plats för att manifestera arbets – sociala – idrottsliga – industriella – humoristiska – kvinnokamp och skapa ett centralt placerat center.

Med ett beslut om att skapa ett sådant center får jubileet plötsligt stjärnglans! Om 100 år kommer invånarna att kunna säga att när Göteborg fyllde 400 år skapades historia. Den kan bygga vidare både på det som hände 1923 och de tidigare 300 åren. 1923 tillkom Liseberg, Götaplatsen började ta form, Naturhistoriska museet, Slottsskogsvallen … och Världsutställningen – Einstein var där och staden tog emot miljontals besökare från världens alla hörn.

Fatta beslut om Göteborgs historiska centrum – se ut en plats – bjud in stadens donatorer – och gör det nu.
I morgon är det för sent.
Och för jösse namn svara på skrivelsen från Chicago!

Göteborg 2023-03-01

Stödgruppen Göteborgs historia – SGH