Vad göra när man inte får tävla? Träna är svaret.
Ett gäng duktiga löpare hade hoppats få springa milen i en tävling runt Massetjärn i Mölnlycke den här lördagen men dagen före kom besked om att det inte var tillåtet.
– Gjorde inte så mycket, sa landslagsmannen Suldan Hassan till Spanaren.
Klockan fick han ju ha med sig och den visade 29 och en halv minut på milen, ett verkligt formbesked.
Men vad ska Suldan från Ullevi Friidrott egentligen med formen till?
– Jag tar det mest som att jag förbereder mej för nästa år. Det är den ganska framgångsrika grundträningen som är över – och börjar om på nytt, säger han med ett leende.
Behåller motivationen
Suldan är bara 22 år och kan vänta, även om han förstås är lite otålig. Men det är lika för alla i dessa virustider och som svensk har han inte större svårigheter än andra.
– Många tappar motivation när vi inte får veta hur det ska bli, funderar han, men jag jobbar med att behålla och förbättra min. Jag intalar mej att det blir ännu bättre nästa säsong.
Förbundsansvarige Ulf Friberg är också Suldan Hassans personlige tränare
– Vi har det inte värre än andra, säger han, snarare tvärtom. Här får vi inte vara fler än 50 i en träningsgrupp och så många är vi aldrig. I till exempel Holland får man inte vara fler än två eller tre.
Suldan Hassan sprang igår för att öka farten sista två kilometerna och gå för fullt på sista. Det lyckades han bra med. För någon månad sedan slog han en sorts rekord på klassiska 8:an i Skatås, nästan 50 sekunder bättre än vad gamla storstjärnan Mustafa Mohamed lyckats med.
– Om vi bara får komma igång på riktigt så ska jag attackera äldsta svenska rekordet, Anders Gärderuds på 5 000, lovar Suldan. Dags att slå det, gärna så snart som möjligt.
