Valborgsmässoafton eller kort och gott Valborg i dagligt tal är sedan långliga tider en årlig högtid som firas i Sverige, Finland, Estland, Lettland, Tyskland, Slovenien och Tjeckien – antingen 30 april eller 1 maj.
Traditionen att fira vårens ankomst just då grundar sig på en förkristen högtid i Tyskland, som senare kom att hopkopplas med kulten kring den heliga Valborg.
Sedan 1400-talet firas dagen till minne av det tyska helgonet Sankta Valpurgis, som helgonförklarades just 1 maj efter sin död 729 e Kr. Valborgsmässan, eller Valpurgistag i Tyskland, är ett slags gudstjänst och har således ingenting med varu- eller hantverksmässor att göra.
I det astronomiska året infaller Valborg ganska precis mitt emellan vårdagjämningen och sommarsolståndet. Så småningom kom Valborgshelgen att sammankopplas med de förkristna germanska vårfester, som brukade utspelas just denna dag.
Kyrkan fördömde häxorna
När länderna efter hand kristnades föredrog kyrkan längre fram att fördömande benämna dessa livliga vårfester som häxförsamlingar.
En ofta förekommande vanföreställning var, att häxorna på natten mellan 30 april och 1 maj flaxade omkring och red på kvastar eller getabockar fram till de gamla offerplatserna.
Särskilt i Tyskland var det vanligt att påstå bland kyrkfolk, att häxorna när de väl var framme ställde till med diverse sattyg tillsammans med djävulen själv.
För att motverka spökerierna blev det vanligt att på något sätt skramla och föra oväsen exempelvis med horn eller skjuta skott för att hålla skrymt och knytt stången under natten. Ett annat vapen var att tända stora eldar som skydd mot häxor och onda andar.
Den seden finns som bekant kvar liksom att skjuta upp fyrverkerier även om man anta att den numera enbart är ett nöje bland många vid Valborg: att fira vårens ankomst.
Gammal tradition i Sverige
Att fira ljusets och vårens ankomst på Valborgsmässoafton är en mycket gammal tradition i Sverige. Fast här har festerna, eldandet och raketuppskjutningarna ingenting att göra med minnet av den helgonförklarade Valborg.
Ursprunget ligger så långt tillbaka som i förkristen tid före år 1000 då det arrangerades vårfester. Det var en tradition kyrkan helt enkelt hakade på när Sverige började kristnas.
Våreldar, eller majbrasor som de också kom att kallas, tändes men inledningsvis inte för att skrämma bort häxor och skrymt utan enbart för att det var trevligt, lyste upp vårnatten och skapade sammanhållning. Det var därtill, liksom nu, ett bra sätt att bli av med gammalt skräp. Myterna om häxornas framfart var ett senare påhitt av kyrkan.
Majbrasor skall inte förväxlas med så kallade vårdkasar. Det var eldar som när som helst kunde tändas på högt belägna platser för att varna befolkningen för annalkande faror.
Studenternas valborgsfirande
Tack vare det genomgående starka engagemanget bland studenterna, speciellt i de gamla universitetsstäderna, har Valborg också kommit att betecknas som ungdomens helg. En helg då studenterna markerar vårens ankomst med traditionell mösspåtagning, oftast tillsammans med tidigare generationers studenter..
Studenternas vårfirande i främst Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg är förknippat med starka traditioner. Framför allt har akademikerna skämt bort oss med lika högtidlig som professionell körsång för att välkomna den ljusa årstiden.
Ett synnerligen spektakulärt inslag i studentfirandet i Göteborg är som bekant ChalmersCortègen som i år firade inte mindre än 110 år. Snacka om uthållighet och tradition!
För en gångs skull kunde paraden, som huvudsakligen består av korta spexnummer som utspelas på lastbilsflak, genomföras i behaglig vårvärme.
I Uppsala firade studenterna vårens ankomst med bland annat äventyrlig forsränning i egendomliga båtar.
Fattigdomen skapade superi
I de framväxande storstäderna mot slutet av 1800-talet förknippades Valborgsfirandet länge med ett omfattande superi, speciellt bland många av de arbetare som lämnat fattigdomen på landsbygden för att söka sin utkomst i städernas industrier.
Det rådde emellertid ungefär samma slags armod i städerna, som erbjöd lika hårda villkor med låga löner och usel bostadsstandard. Det var dessa levnadsvillkor, som så småningom banade väg för den omfattande utvandringen, arbetarrörelsens framväxt och politiska landvinningar samt nykterhetslogerna.
Men det är en helt annan historia.
Källor: Wikipedia och Nordiska Museet.
