torsdag, februari 2 2023
Bevakar Göteborg - och lite till
Spanaren.se är en nättidning i Göteborg som ägs av den ideella föreningen Sällskapet Spanaren. Vi granskar makten men rapporterar även om annat. Redaktionen arbetar gratis.

Ann-Sofie Hermansson är en gåta.

Genom att vägra förhandla med Vänsterpartiet släppte hon ifrån sig den maktposition som trots allt fanns inom räckhåll.

Hennes halsstarrighet har också inneburit att ett stort antal av hennes partikamrater berövats sitt levebröd.

Det handlar inte bara om makt. Det handlar om arvoden.

Och det handlar om presidieposter.

När valet var över visade det sig att Moderaterna var de stora förlorarna i Göteborg. De tappade åtta av sina 20 mandat.

Socialdemokraterna gjorde visserligen ett beskedligt val men slapp undan med tre mandatförluster.

Så egentligen var balansen orubbad sett utifrån de traditionella vänster-högerblocken. S tillsammans med V, MP och Fi hade 36 mandat. Alliansen 24.

Ville inte prata med V

Möjligheten att fortsättningsvis kunna staka ut den politiska kursriktningen fanns inom räckhåll. Dock med varning för orosmolnet Demokraterna som på ingen tid alls gått från noll till hundra och rusat rakt in i fullmäktige som näst största parti, 14 mandat. Var Demokraterna fågel eller fisk?

Vänsterpartiet hade också gjort ett starkt val i Göteborg och nu väntade gruppledaren Daniel Bernmar på att Ann-Sofie Hermansson skulle höra av sig.

Han väntade tills det blev uppenbart att ”Soffan” inte ens ville prata med vänstern. Eller Miljöpartiet. Eller Fi.

Tvärt emot en uttrycklig önskan från Socialdemokraternas partidistrikt hade ”Soffan” valt en egen linje, att inte bjuda till samtal eller överläggningar med de forna samarbetspartierna.

Därför inträffade det alldeles oväntade och chockerande. V, MP och Fi gjorde upp med Alliansen.

För Moderaterna var detta som en skänk från ovan för i och med detta fick valets störste förlorare mer makt och inflytande än partiet någonsin haft.

Många arvoden

Det handlar alltså om presidier, det vill säga ordförande, förste vice och andre vice ordförande i tio stadsdelsnämnder och ett tjogtal facknämnder.

En ordförande i en stadsdelsnämnd har ett grundarvode på 15 700 kronor i månaden plus ett förrättningsarvode på mellan 830 och 1 335 beroende på sammanträdets längd.

Vice ordförandes grundarvode 7 850 kronor.

I facknämnderna (till exempel Byggnads, Trafik, Utbildning) är arvodena genomgående något lägre än i stadsdelsnämnderna.

Presidiet lägger upp och förbereder arbetet i nämnden, är ansiktet utåt, styr och leder sammanträdena och sköter all representation.

Under den förra mandatperioden satt det en socialdemokrat i vartenda presidium, i de allra flesta fallen som ordförande.

I dag har S mist alla sina ordförande – och vice ordförandeposter.

Ett dråpslag mot ett parti som alltid sett sig som det statsbärande.

Ilskan kokar

Och det är inte bara möjligheten att påverka politikens innehåll och riktning som gått förlorad. En lång rad socialdemokrater som haft det politiska uppdraget som ett lönsamt och trevligt extraknäck har tvingats börja leta efter en annan sidoinkomst för att kunna behålla en levnadsstandard de vant sig vid.

Inte undra på att ilskan kokar bland ett stort antal av Ann-Sofie Hermanssons partikamrater, att allt fler sällar sig till den stora skara som vill ha bort henne som gruppledare.

Nu ser det alltmer ut som om ”Soffan” inte bara grävt en grop åt andra. Hon är inte långt ifrån att ligga där själv.

Previous

Kan nya hus lösa Hjällbos problem?

Next

Nu åtalas två för dödsolyckan på Kofferdalen

Check Also