Han hade inte börjat skolan när han blev idrottare, den där gången när pappa Roland tog med honom till träningslokalen i Nol.
Roger Sjöqvist har inte slutat än och gör det nog inte på ett bra tag.
Han är brottare, har alltid hållit bra klass, men ändå inte nått översta eliten. Han har placerat sig bra på ungdomsmästerskap och blivit fyra bland seniorerna, men aldrig tagit medalj.
Han har kört vidare ändå och nu är han – världsmästare!
Roger vann veteran-VM i ryska Perm, långt borta vid Uralbergen, för inte så länge sedan i en av de tuffaste klasserna. ”Roggan” väger in i 78-kiloavdelningen, så som han alltid gjort sedan han blev vuxen.
Ett VM-guld ger förstås en hel del – men inte om man är svensk.
– Ryssar och iranier får 10 000 dollar var om dom vinner, säger han, så dom tävlar lite på liv och död.
Roger Sjöqvist tjänar inget på det här, han bara betalar. Resan till och vistelsen i Perm kostade 10-15 000 kronor. Svenska Brottningsförbundet har inte bidragit och inte någon annan heller.
Så vad driver honom?
– Jag gör det för mej själv. För länge sedan satsade jag på utbildning (civilingenjör) istället för elitsatsning och nu klarar jag av sådant här på egen hand. Jag tycker det är värt detta. Vi är ett himla gott gäng med härlig sammanhållning, vi stöttar varandra och har kul.
I Perm ställde 13 man upp i Rogers klass. Han kunde ha förlorat redan i första matchen, men vände ett synnerligen vanskligt underläge. Det var ingen överraskning för alla dem som känner honom som brottare.
Nu är han 50 år och istället för att lägga av tänker han på att bli en av de yngsta i nästa åldersklass. Han vet att det gamla gänget samlas även vid nästa mästerskap. Bland 13 nationer blev Sverige faktiskt näst bästa lag senast.
Brottning är en sport känd för att ge utmärkt träning på många sätt. Roger Sjöqvist, sedan 1984 i Örgryte IS, kan illustrera den sanningen.
