Sverige har sedan 1950-talet skickat ungefär 100 000 militärer i fredsbevarande utlandstjänst.
Smaka på den siffran: 100 000! Befäl och specialstyrkor, poliser, sjukvårdspersonal och hjälparbetare samt många andra yrkesgrupper.
Omdömena om de svenska insatserna är övervägande positiva. Svenska soldater har gjort skillnad under många komplexa uppdrag i krigszoner i Syd- och Östeuropa, Mellanöstern och Afrika.
Väldigt få har stupat och ganska få har kommit hem med fysiska skador, men ibland invalidiserande.
Men betydligt fler soldater har drabbats av psykiska besvär efter avslutad tjänstgöring, ofta långt efter hemkomsten. Hur många det rör sig om är det ingen som vet exakt, inte ens Försvarsmakten; mörkertalet är stort.
Många typer av besvär
Orsakerna till luckorna i statistiken kan vara många, inte sällan just sådana som kräver vård: oro, ångest, ångerkänslor efter att ha dödat motståndare, sömnsvårigheter och mardrömmar, känslomässig avtrubbning, självmordstankar, brist på uppskattning från omgivningen, rädsla för svartlistning (av Försvaret). Bland annat.
De här typerna av psykisk ohälsa brukar sammanfattas i begreppet posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
I en artikel i DN nyligen deklarerade en krigsveteran att ”alla tror att de hamnar i en svart bok” om de erkänner att de har fått problem av sin krigstjänstgöring.
– Det stämmer att många drabbas av psykiska problem de inte vill berätta om, men det är också viktigt att komma ihåg, att en majoritet av de hemvändande har klarat omställningen till civil tillvaro igen mycket bra.
Det säger Jan Persson Cooper, bosatt i Gråbo och själv veteran i FN-tjänst, till Spanaren. Han blev för en tid sedan utsedd till ordförande i avdelning Västkust av Sveriges Veteranförbund, Fredsbaskrarna. Det finns 25 lokalavdelningar fördelade över Sverige.
Foto: Mikael Jakobsson/Veterankalendern
Rycker in vid behov
Sveriges Veteranförbund är en organisation som bland annat har till uppgift att vid behov rycka in och hjälpa dem som klarat omställningen från krigstjänst sämre, psykiskt eller ekonomiskt. Inom förbundet finns auktoriserade stödpersoner, så kallade
kamratstödjare. Dessa ställer upp när så behövs. Parallellt med Veteranförbundet fyller VRR (Veteran Rapid Reaction) en mycket viktig funktion främst när det gäller ekonomiska problem. Det kan nämnas att det samlades in ca 4 milj förra året.
Jan Person Cooper ingår bland Veteranförbundets stödpersoner som utgörs av cirka 50 personer fördelade över Sverige. Han fortsätter:
– Tidigare var det rent katastrofalt hur Försvarsmakten hanterade de problem som kan uppstå av tjänst i krigsmiljöer. Katastrofalt. Men de senaste fem, ja kanske tio åren, har försvaret ryckt upp sig avsevärt. Nu finns det relevant vård att få och många utnyttjar möjligheten.
Kan det till råga på allt vara eller kännas skämmigt att erkänna att man drabbats av psykiska problem, att visa ett slags svaghet?
– Så kan det absolut vara. Jag tror att det finns ganska många som skulle vara betjänta av vård men som drar sig undan av just det skälet.
Bästa vården finns i Uppsala
Och var finns den bästa vården idag?
– Utan tvekan på Veteranmottagningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Alla drabbade vi får möjlighet att resonera med rekommenderas söka till Veteranmottagningen, förklarar Jan Persson Cooper.
Mottagningen har funnits sedan januari 2016 och drivs av psykiatrikern Eva Lindström och specialistsjukskötaren Stefan Olsson.
Hittills har kliniken behandlat ett 100-tal soldater. Flera av dem har vid utvärderingar omtalat att behandlingen räddat deras liv.
– Veteranmottagningens resultat är tveklöst mycket bra, slår Jan Persson Cooper fast. En av de veteraner vi kom i kontakt med för ett bra tag sedan var så nedgången och illa däran att han övervägde att ta sitt liv. Efter behandlingen i Uppsala är han nu helt återställd, har bra jobb, har bildat familj och trivs med tillvaron igen.
Framgångar som irriterar?
Men tydligen är det så att veteranmottagningens framgångar sticker lite i ögonen på Försvaret och dess psykologer.
De vill av allt att döma hantera dessa känsliga frågor själva och det tycker även Veteranförbundets egen Sverigeordförande Sverker Göransson, Sveriges ÖB 2009-2015.
Han tycker att Veteranmottagningen är en fantastiskt fin inrättning som gör ett utmärkt jobb men menar också, att veteranerna i första hand skall vända sig till Försvaret för hjälp.
Skillnad på frågorna
Psykiatrikern Eva Lindström förklarar skillnaden, intervjuad av DN.
– Om Försvarets psykologer frågar så vill soldaterna vara starka, de sträcker på sig. De får ju inte veta vad vi får veta. Vilken bild som är sann är oklart, men man ju fråga sig varför vissa åker 50 mil för att komma hit i stället.
Sverker Göransson tillhör även dem som i likhet med Försvaret anser att soldaterna har bättre psykisk hälsa än normalbefolkningen. Men både Eva Lindström och Stefan Olsson ställer sig tveksamma till det påståendet.
Jan Persson Cooper igen:
– Det är klart att man kan bli lite nojig en tid efter hemkomsten. Det har jag varit också, men i stort har jag tack och lov klarat påfrestningarna väl.
Under hösten kommer det för första gången att ges ut en kalender med veteraner i full mundering, som de hoppas skall dra in en del pengar. En av dem som avbildats är Jan Persson Cooper, som fotograferats i likadan utrustning som för 26 år sedan.