Vad göra en kall novemberdag? Varför inte ge sig ut på en liten (nåja…) löptur, upp och ner i obanad terräng, rakt ner i nygrävda och vattenfyllda hålor, över kärr med iskallt vatten upp till bröstet?
Spanaren var med när 300 löpare, omväxlande män och kvinnor, utsatte sig för detta – hela tiden med ett leende på läpparna.
Det hette Mud Run, alltså ungefär lerlöpning, och var en provtävling i regi av Göteborgsvarvet och Military Fitness, ett företag med militär bakgrund men fristående från försvarsmakten.
– Vi söker ett nytt varumärke och detta kan bli en serie tävlingar redan nästa år, säger Bo Edsberger, varvsgeneralen.
Ny tävlingsform
Så kallat obstacle race, ungefär hinderlöpning fast i terräng, hör till de senare tillskotten av tävlingsformer som ger personliga utmaningar i första hand.
Här i omgivningarna av OK Alehofs och Dammekärrs motionsanläggning utanför Nödinge löptes ett testlopp.
Så snart det gick att anmäla sig tog platserna slut på en timma och så småningom upprättades en lång väntelista.
Från början hade simkunnighet varit ett krav, men i sista stund lades banan om för att en damm som skulle forceras blev isbelagd.
– Det skulle vara mud run, inte ice run, konstaterade Tommy Carlsson, banläggaren hos Military Fitness. Han posterade sig gärna vid de djupa gropar som skapats av grävmaskin och bidrog med dånande och uppmuntrade tillrop a la ”in i skiten!”
Ner i slukhålet
Istället för simning över dammen blev det löpning rakt ner i vattnet i det slukhål som dolde djupa gropar och tvingade nästan alla till bad innan de var över på andra sidan. Där fanns representanter för Stenungsunds Dragkampsklubb, som med sina grova trossar drog upp dem som råkat fastna.
En gentleman räckte ut handen till en tjej som hade problem. ”Tack” sa hon – och sprang ifrån sin välgörare.
Löparna startade i grupper, så den som var först i mål var inte segrare. Men Rickard Månesjö från Eskilsby var faktiskt näst snabbast.
– Det här gör vi för upplevelsen, inte för att få en tid, sa han, jag hade inte ens klocka med mej.
Mamma kommer!
Efter att ha blivit intervjuad av arrangörerna, som samlade åsikter för att kunna göra ett ännu bättre arrangemang nästa gång, samlade Rickard ihop de tre mötande barnen.
– Där kommer mamma. Jo, det är mamma, skrek en av de minsta upphetsad när Malin Månesjö dök upp långt borta i skogsbrynet. Sedan hade hon bara tre våta och djupa gropar kvar innan hon kom i mål, liksom maken på en bra tid.
– Det här gör man för utmaningen, sa hon, men det är klart att vi springer Göteborgsvarvet nästa år också.
Där har Rickard noterat 1.21, vilket ger honom status i eliten.
Provtävlingen genomfördes till allmän belåtenhet bland alla dessa entusiaster där ingen var rädd för att bli våt om fötterna.
Har detta med idrott att göra?
Det ÄR idrott och mer än så. Stämningen var häpnadsväckande god, leenden och glada kommentarer blandades med ilskna utrop, men det var naturen som var fienden, inte konkurrenterna.
Strapatser förenar.
