Mutor, korruption, utpressning för att dölja dopning – så ser det ut i den internationella toppidrotten.
I den nya sortens brottsregister finns de allra högst uppsatta, internationella och europeiska fotbollsförbundens ordförande Sepp Blatter och Michel Platini, internationella friidrottsförbundets ordförande Lamine Diack och hans söner, till och med läkaren med högsta ansvar för dopningskontrollerna, Gabriel Dollé.
Finns det någon hederlig idrottspamp? Jodå, spanaren har hittat honom.
Han heter Richard Pound, kallas Dick, fyller 74 i mars och kommer från Kanada. Han har varit ordförande i den oberoende kommission som granskat och avslöjat korruptionen och den dolda dopningshanteringen inom den internationella friidrotten, därmed också skandalen inom den ryska friidrotten.Pound och hans kommitté ligger bakom den avstängning som drabbat rysk friidrott och som kan gälla över olympiska spelen i augusti.
Dödskyss från Samaranch
Pound anser också att tillvägagångssättet när världsmästerskapen 2021 förlades till USA utan att Göteborg fick chansen att ens söka, bör granskas.
Det är inte första gången Dick Pound är i hetluften. Han ledde undersökningen av Salt Lake Citys ansökan inför vinter-OS 2002 och skaffade då många ovänner inom internationella olympiska kommittén. Han avslöjade flera fall av mutor. Amerikanerna hade betalat stipendier och studieplatser för IOK-delegaters anhöriga och släkt, bland annat, och i utbyte fått deras röster. Flera av höjdarna uteslöts ur IOK och reglerna skärptes.
Pound fick uppdraget av IOK-presidenten Juan Antonio Samaranch, som visste att kanadensaren hoppades ersätta honom så småningom.
– Jag visste att det var en dödskyss, har han sagt, jag skulle aldrig kunna vinna en omröstning när jag rensat upp bland de där herrarna. Men jag tog jobbet.
Pamp med humor
Dick Pound är en hundraprocentig dopningsmotståndare och tog initiativet till Wada (World Anti Doping Agency), den oberoende organisationen sammansatt av till hälften idrotten, till andra hälften regeringarna i världen. Han var dess ordförande under de första åtta åren (längre får ingen sitta kvar) och fick av just Wada uppdraget att utreda friidrotten.
Jag följde hur Wada växte fram, lärde känna Dick Pound ytligt i samband med konferenser och presskonferenser. 2003 besökte jag honom på Wadas kontor i Montreal. Vi pratade ett par timmar, men till en början fick jag vänta.
Jag satt i en stor hall och såg mig omkring. Det hängde inramade tavlor runt om i lokalen och vid närmare granskning upptäckte jag att alla var skämtteckningar från lika håll i världen, alla om IOK och Salt Lake City-skandalen.
Här hade vi alltså en hög idrottspamp med humor, vilket sällan är ett framträdande drag på den nivån.
Bloddopning avslöjad
Han är en duktig maskhållare, rör sällan en min, men har svårt att hålla igen när tillfälle bjuds. Som vid en inledande presskonferens inför OS i Sydney 2000, då han avslöjade att Wada nu hade metoder att avslöja bloddopningsmedlet Epo.
– Vi har inget sagt förrän nu, påpekade han, för ingen idrottare, ledare eller lagläkare ska veta vad vi vet innan vi talar om det. Nu kan jag tänka mig att det finns några stycken som kommer på att de glömt stänga av strykjärnet…
Och visst fanns det exempel på idrottare som åkte hem innan spelen ens börjat.
Dick Pound var simmare i olympiska spelen 1960. Han blev sexa på 100 meter frisim, före bland andra Per-Ola Lindberg, och blev fyra i lagkappen 4×100 meter medley. Han har varit medlem av Internationella Olympiska Kommittén sedan 1978.
Dick Pound är full av mustiga skildringar i olympiska sammanhang. En handlar om OS i Söul 1988, när Ben Johnson vann 100 meter.
– Samaranch och friidrottens Primo Nebiolo slogs nästan handgripligen om vem som skulle vara prisutdelare för spelens mest prestigefyllda gren. Det blev Samaranch. Men när Johnsons dopning avslöjades och utdelningen skulle göras om ville ingen av dem vara med. Carl Lewis fick sitt guld i ett undanskymt utrymme under läktaren, har Dick Pound berättat.
