DEN GODE Frank Andersson (S) är känd som en sympatisk person, ambitiös politiker och bra idrottsledare. Men så var det hans roll som ömsom offentlig, ömsom dold makthavare.
I dag avslöjas i en nyhetsartikel i Spanaren hur Frank Andersson ser på journalistik. Eller snarare vad han hört av sin gode vän Lasse Swahn, känd radiopratare. Nämligen detta att åberopande av hemliga inspelningar inte skulle vara seriös journalistik.
Då får vi väl meddela den gode Lasse Swahn, den gode Frank Andersson och den goda läsekretsen följande:
I svenska medier anses det inte etiskt att bugga privatpersoner i privata sammanhang för att komma åt snaskiga detaljer om människors privatliv. En del brittiska tabloidtidningar har ju bedrivit den typen av verksamhet.
Sådant har Spanaren inte hemfallit åt.
DÄREMOT har vi följt en viktig regel för granskning av makten.
Inspelningen ska vara garanterat äkta och laglig.
Den ska angå allmänheten, alltså skildra maktutövning av betydelse.
Båda dessa villkor var uppfyllda i vårt fall. Det visade hur en makthavare uppför sig bakom stängda dörrar när han tror att ingen hör på. En vanlig företeelse.
Det är klart att den avslöjade makthavaren blir förargad.
-Jäkligt obehagligt, konstaterar den gode Frank Andersson mycket riktigt.