Gott Nytt år önskar Spanaren alla sina läsare, vänner och ovänner! 

Året som gått har inte passerat obemärkt och Spanaren vlll belöna några av de göteborgare  som betytt mycket för oss alla under det gångna året.  Här kommer, i hård konkurrens, årets Spanarenutmärkelser.

Grattis alla vinnare!

Priset är en gratisprenumeration på Spanaren. 

Eftersom det är nyårsafton ger vi samma (ovärderliga?) pris till alla våra läsare. Vi gillar er och vi behöver er! Skriv till oss (redaktionen@spanaren.se), tipsa oss, hjälp oss att gräva! Och vi lovar: Året som kommer blir helt nytt och alldeles, alldeles alldeles underbart fantastiskt!

Nyhus

 

Årets Visselblåsare

Johan Nyhus (S)

Då Johan Nyhus försökt få Vägvalets ledare Theo Papaioannou att rösta på den röd-gröna budgeten mot en välbetald plats i Överförmyndarnämnden och därför polisanmälts för mutbrott avslöjade han modigt sanningen om korruptionen i Göteborg: “Det är så det går till i politiken.”

 

Sylvesten

 

Årets Biståndsarbetare

Göran Sylvesten, Higabs vd

För sitt osjälviska bidrag till förra kommunalrådet Marie Lindén (V), tillika suppleant i Higabs styrelse, att förverkliga sin dröm om att starta ett hunddagis. Utan att se till eget intresse av gott anseende eller goda affärer lät han svartbygga om och till en ringa kostnad överlåta en passande lokal.

 

Töllborg

 

Årets Askunge

Dennis Töllborg (ÖG)

Lika poetiskt som Askungen uttryckte sin  längtan i den eftertänksamma betraktelsen “Nåja, vad är väl en bal på slottet? ” gav Dennis Töllborg i valrörelsen uttryck för sina drömmar då han stod på Gustav Adolfs torg och tittade mot Rådhuset: “Förhoppningsvis kommer vi inte alls in till det där stollehuset.” 

 

Sandmark

 

Årets Professor Kalkyl

Björn Sandmark, f d kulturchef

Likt professor Kalkyl hyser Björn Sandmark djupa humanistiska intressen, kunskaper och insikter och är ibland något tankspridd vilket bland annat kom i dagen då han ombads kommentera hur och varför han anlitat en arkitekt för Alfons Åbergs kulturhus: “Det vet jag faktiskt inte någonting om. Jag? Det är nytt för mig i så fall. När har jag gjort detta? Har jag betalat också?”

 Wannholt

Årets Demonstrant

Martin Wannholt (f d M)

Martin, som uteslöts ur sitt parti därför att han satte demokratin och göteborgarnas röst före sin egen karriär, är inte rädd att pröva nya vägar. På frågan om han skulle vara med och demonstrera mot Västlänken och trängselskatten den 22 november svarade han: “Det hade jag tänkt, har ingen lång erfarenhet av demonstrationer men det är aldrig försent att lära sig.”  Nu blir han folkomröstningsmajoritetens enda representant i kommunstyrelsen.

Magnusson

 

Årets Diplomat

Johnny Magnusson (M)

Johnny belönas för sitt taktfulla uttalande om göteborgare och äldre herrar som är emot allting. “De överklagar och bråkar om alla förändringar. Ibland är det ungdomar, som när det gäller landshövdingehusen i Gårda, men oftast är det äldre herrar som har för lite att göra.”  

 

Andersson

 

Årets Räddare i nöden

Frank Andersson (S)

Frank ville inte gå ut i valrörelsen och försvara att Citysjukhuset gått i konkurs på grund av regionens beställardirektörs, Ralph Harlid,  hårda linje mot påstått fuskande privatläkare. Så han ordnade ett hemligt möte med kompisarna Johnny Magnusson (M) och Gert-Inge Andersson (S) i regionstyrelsen samt regiondirektören Ann-Sofi Lodin och lyckades  rädda sjukhuset och därmed sätta Harlid på plats.  “Han är som en jävla stör”, sa Frank om Harlid.

Hjörne

 

Årets Konstkännare

Peter Hjörne, GP

“Förvärva, ärva och fördärva” är orden som förföljer Peter i hans mardrömmar. Han är   tredje generationens ägare till Göteborgs-Posten efter farfar Harry och pappa Lars och har gett familjen kulturell fernissa med en  konstsamling inköpt för miljoner (och ett galleri i Marstrand som han nu vill att kommunen tar ansvar för). Nu har bankerna tvingat honom att sälja konsten (och sparka folk) för att få in till skulderna. Hur det känns? “Det känns inte alls. Det är döda ting”, säger den kavate grabben.

Trouvé

 

Årets Lobbyist

Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren

Från att ha varit en av de främsta kritikerna till det västsvenska paketet och  Västlänken har Johan, som ledamot i styrelsen för statliga  Svevia, tidigare kallat Vägverket Produktion, samt innehavare av den enskilda firman Trouvé projekt- och idéutveckling som sysslar med infrastrukturprojekt av typ Västlänken, blivit dess främsta anhängare och med stor framgång (inte minst genom sin förmåga att placera artiklar i GP)  låtit Västsvenska handelskammaren bekosta en enastående propagandakampanj.

Pilhem

 

Årets Metallarbetare

Mats Pilhem (V)

Mats har efter en, enligt alla ledande vänsterpartister, oerhört framgångsrik gärning som kommunalråd till sin egen förvåning belönats med att få komma tillbaks till sitt gamla jobb på SKF sedan Daniel Bernmar fått hans plats i kommunstyrelsen.   “Där (på SKF) har jag jobbat i 26 år innan och trivts väldigt bra i den miljön, med arbetskamrater som man alltid kan lita på“, sa Mats utan att ens antyda något elakt om kamraterna i politiken.

Ransgård

 

Årets Calle Kula

Jonas Ransgård (M)

Likt Calle Kula, som för att driva med en nitisk präst införde asatron på sin gård, anammade  Jonas idén om en folkomröstning om trängselskatten för att driva med de nitiska demokraterna i sitt eget parti och kanske utanför. Liksom för Calle Kula gled skämtet Jonas ur händerna. En av de nitiska demokraterna tog plats i kommunstyrelsen trots Jonas vredgade protest.