En av rektorerna vid Torslandaskolans högstadium heter Peter Fröbom. Det var han som snabbt kallade in slöjdläraren Ingemar Abrahamsson till ett som denne upplevde som ett hotfullt samtal, enligt vilket att skulle kunna drabbas av ”en process kring bristande lojalitet mot arbetsgivaren”.
Abrahamsson hade första dagen vid visningen av det återuppbyggda högstadiet för tjänstemän och politiker påpekat att säkerheten för eleverna i de nya slöjdsalarna inte kunde garanteras. Det som främst oroade honom var, att ett antal tunga bearbetningsmaskiner inte var fastgjorda vid underlaget.
Kritiken var knappast inlindad utan rakt på sak, främst beroende på att han var säker på sin sak och att han därtill redan sju veckor före invigningen hade påtalat bristerna utan att de hade blivit åtgärdade. Förvaltningen kom senare att beskriva hans uttalanden som bryska och burdusa.
Hur är då läget idag?
― Ja, alla bristerna är åtgärdade sedan länge, uppger Peter Fröbom. Tiden efter invigningen fick maskinerna inte användas men nu är de stadigt fastsatta och undervisningen bedrivs som planerat. Slöjdlärarna fick i uppdrag att se över allt och det kom även ett antal reparatörer till skolan för att fullfölja installationerna.
Det arbetet var knappast gratis. Vem fick fakturan på extrakostnaderna?
―Nja, vi har då inte fått någon extra nota, säger Peter Fröbom.
Men vem fick betala kalaset? Och hur mycket kostade det? Peter Fröbom svävar på målet:
― Jag antar att fakturan skickades till huvudentreprenören Tuve Bygg. Kanske några underleverantörer också. Vad det kostade vet jag inte. Det viktigaste är att vi nu kan erbjuda bra undervisning. Vi har plockat bort ett antal hyvelbänkar så att det nu är 16 i varje sal. Huvudskyddsombudet har godkänt våra åtgärder. Nu ser det ut som i vilken slöjdsal som helst. Inga allvarliga tillbud har inträffat.
En kort tid efter invigningen JO-anmälde Gunnar Andréasson skolledningen för det inträffade. JO Lilian Wiklund begärde i sin utredning in en redogörelse från skolförvaltningen. Sedan Gunnar Andréasson fått yttra sig över förvaltningens skrivelse konstaterade JO, att redogörelserna från parterna skilde sig åt på ett flertal punkter. Hon förklarade då, att hon inte kunde dra några slutsatser av dem, det vill säga att ord stod mot ord.
Hon saknade därmed även underlag för att rikta någon kritik mot rektor.
Det tolkar Peter Fröbom så här:
― Ja, vi är ju frikända av JO eftersom hon inte utdelade någon kritik. Nu tycker jag att vi skall lägga det här bakom oss och gå vidare. Saken är utagerad för min del.
Jaha, men var det så JO menade? Inte säkert. Att hon saknar underlag för kritik betyder ju inte nödvändigtvis att allt har gått rätt till. Så här skriver JO i sitt utlåtande: ”Jag konstaterar att det har framförts delvis motstridiga uppgifter när det gäller händelseförloppet och vad som var anledningen till att läraren inte deltog vid det öppna hus som arrangerades av skolan den 9 oktober 2013. Det som har kommit fram genom utredningen ger mig inte underlag för att rikta någon kritik mot rektor vid skolan. Jag bedömer det inte som meningsfullt att vidta någon ytterligare åtgärd i saken.”
Så är det med JO (och möjligen alla jurister). De läser vad som står i papperen och drar sina slutsatser. Varken mer eller mindre. Men har de bristfälligt underlag så kan ju även beslutet påverkas. Till exempel att JO inte förstod varför läraren ”inte deltog” vid visningen av skolan. Enligt Ingemar Abrahamsson var han portad från sin arbetsplats tills visningen var över, men enligt Peter Fröbom var han inte alls avstängd, bara förbjuden att närvara.