Visselblåsaren Karin Törnqvist var anlitad av Göteborg Energi när elmätare skulle bytas för 700 miljoner kronor. Det norska företag som fick ordern skulle också sköta avläsningen av de nya mätarna. Karin Törnqvist ansåg att Göteborg Energi förlorade mycket pengar på att inte själva hantera systemet. Hon kritiserade också att den konsult som skött upphandlingen fick lön även från leverantören. Hon slog larm. Och fick sparken. I dag kandiderar hon för Vägvalet i kommunvalet och skriver för Spanaren.
Vad är det som gör en politiker till just det, politiker?
Är det att han/hon är särskilt lämpad att företräda sina väljare?
De som idag sitter i fullmäktige och för vår talan, hur väl lyckas de med sitt uppdrag?
Är de medvetna om det förtroende som de fått av sina väljare? Lever de upp till de förväntningar och krav som ställs på dem?
Min uppfattning är att många, inte alla men en ansenlig andel, har tappat kontakten med sitt uppdrag. De har slutat att lyssna till människorna. Utifrån den bild de själva skapat har de gjort ett aktivt val att inte lyssna. Ja, ni läste rätt, de har avsiktligt bestämt sig för detta. Inte så att de tröttnat eller missförstått utan fullt medvetet har de, någonstans på vägen, bytt ut ”förtroendevald” mot ”utvald”. Därefter har de satt sig en våning ovanför oss andra.
Med hjälp av kommunikationsexperter och lobbyorganisationer, finansierade med skattemedel, har de byggt en mur mot människorna. Skapat en slags egen värld där de själva sitter i centrum, i första hand värnar de sin egen trygghet och makt. En isolerad grupp där de favoriserar varandra och vänder ryggen mot oss andra. I stället för att hela tiden utgå från människornas behov, rättigheter och önskemål fattar de beslut utifrån sin egen övertygelse om att ”de vet bättre än vanligt folk” vad som är viktigt och nödvändigt. Deras egna visioner skymmer de vanliga människornas vardagliga behov.
Att skapa förutsättningar för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt är något som inte längre är en självklar ledstjärna. Framtidsvisionerna överglänser allt annat.
När sedan de ytterst ansvariga flinande visar upp sig och ber om förnyat förtroende verkar det som att människorna glömt eller bara resignerat. De röstar åter igen som de alltid gjort, med en trött förhoppning om att dem man ger sitt förtroende, sin röst till, trots alls ska lyssna till slut. Alternativen kan verka för alltför okända och osäkra.
Att som politiker fjärma sig från debatten, att aktivt sluta lyssna och avstå en öppen, ärlig diskussion är oerhört respektlöst. Grundtanken med en demokrati är respekt för människorna, allas lika rättigheter oavsett härkomst, tillhörighet, läggning eller sammanhang. Att utnyttja sin position för egen vinning, materiellt eller för att öka sin makt har inte i vårt demokratiska samhälle att göra. Att inte se och höra alla människors behov och lika värde för att i stället själva ställa sig över andra är att förråda förtroendet.
Som förtroendevald ska du lyssna, diskutera och följa människornas vilja, inte utveckla dina egna idéer om de går stick i stäv med folkviljan. Du måste våga ta de svåra diskussionerna om de komplicerade frågorna. Du måste våga lyssna även om du inte alltid har svaret redo att trycka ned i halsen på människorna. Makten ska utgå från folket, inte tvärt om. Det är i detta du som politiker utvecklas och blir en bättre företrädare.
Som förtroendevald får du aldrig sätta dina egna behov före människornas.
Du ska lyssna, aktivt. Du ska se och respektera människorna. Du ska aldrig glömma vem som gett dig förtroendet att företräda dem.
Jag skulle skämmas varje dag om jag var politiker och för en enda sekund glömde detta.