Ingen gjorde fel – ändå blev det fiasko. Så kan de kommunala revisorernas granskning av spårvagnsfiaskot summeras.
Men när fler vagnar beställdes från Italien var rostproblem och olyckor kända. Ändå gjordes beställningen.
Länge skylldes de tekniska problemen med spårvagnarna på barnsjukdomar. De skulle vara borta innan Göteborg beställde ytterligare 25 vagnar.
”Vagnarnas kvalitet är inte generellt låg”, försäkrade Jörn Engström i början av 2008.
”… Vagnen är än så länge inte lika bra som på papperet vilket vi beklagar … den uppfyller ej alla våra krav på åkkomfort och bullernivå”, skrev han ett år senare men lovade att samtliga vagnar skulle vara åtgärdade under vintern 2009/10.
”Då kommer vagnen att uppföra sig bättre än i dag och uppfylla våra krav enligt avtalet.”
Då var förhandlingarna med Ansaldobreda om köp av ytterligare 25 vagnar inne i ett slutskede. Anneli Hulthén var då ordförande i trafiknämnden. Hon skrev till en av många kritiker, som försökt få stopp på affären, i januari 2009 att ”vi har gjort en grundlig bedömning på konsekvenserna av att påbörja en ny upphandling … och har hittills kommit fram till att trots allt är ny beställning av samma leverantör det mest hållbara.”
Några dagar senare inträffade en olycka vid Opaltorget. Spårvagn 409 tappade bromsförmågan på väg från Smaragdgatan och rände in i två äldre hopkopplade spårvagnar. Inga passagerare fanns i vagnen men båda förarna skadades. Vagnarna skadades, spårvagn 719 så svårt att den fick skrotas. Kostnaden för kollisionen beräknades till åtminstone två miljoner. Skälen till olyckan har trafikkontoret än i dag hemligstämplat.
– Om styrdatorsystemet fallerar på grund av strömavbrott så ska bromsarna ansättas automatiskt. Så skedde inte på grund av att Ansaldobreda hade felprogrammerat datorn. Det erkände de. Men Ansaldobreda hävdade att olyckan var förarens fel. De ansåg att han hade kunna dra i den manuella nödbromsen. Göteborg tog på sig hela skulden och betalade, säger en källa och menar att felet skulle kunna inträffa igen.
Olyckan fick kommunstyrelsen att skjuta upp beslutet om inköp av ytterligare vagnar en månad. När de fått (den felaktiga) förklaringen att det handlade om ett hanteringsfel gav de klartecken för nya köp.
Politikerna i trafiknämnden som var formellt ansvariga för beslutet att köpa fler spårvagnar av Ansaldobreda uppger att Göteborg annars riskerade att förlora ett statsbidrag på 220 miljoner.
Det är fel.
Redan den 6 november 2006 försäkrade Banverket att ett byte av leverantör och senare leverans av spårvagnar inte skulle påverka det utlovade statsbidraget.
Revisorernas rapport finns på Göteborgs stads hemsida.
