Vädrets makter tycks gilla Göteborg Jazz Festival.
För andra året i rad körde man helgen i månadsskiftet augusti-september i trakterna kring Tredje Långgatan under en generöst leende sensommarsol.
Den bidrog förstås till att gator och serveringar i området blev knökfulla med folk redan ganska tidigt på dagen. Och det bara fortsatte att fylla på till långt in på natten.
Allt är dock inte vädrets förtjänst. Vattenhålen i dessa kvarter är många och trivsamma och de bidrar i hög grad till att forma den air av New Orleans som arrangörerna vill ha under festivalen.
Med klassisk jazz på plats är man nära NOLA-känslan
Kvarteren kring långgatorna ser väl inte ut exakt som de franska kvarteren i New Orleans, men det finns något i de patinerade kvarteren kring tredje långgatan, som ändå kan föra tankarna dit.
Och när den klassiska jazzen intar området, ja då ÄR det New Orleans (aka NOLA, New Orleans, Louisiana). Under tre dygn finns här allt som luktar New Orleansmusik. Från de internationella akterna till de små intima enmansföreställningarna.
Medelåldern är på väg neråt
I centrum för allt står förstås musiken. I år var den större, bredare och mera mångfasetterad är någonsin tidigare. Som besökare hade man inte en chans att hinna uppleva allt. Men med lite planering kunde man få sig en mycket varierad och suveränt levererad jazzblandning till livs.
När sådant bjuds, går jazzpubliken man ur huse för att få uppleva det bästa i branschen. Medelåldern här är betydligt högre än den brukar vara i långgatornas nöjesliv under resten av året, men enligt festivalchefen Bosse Johnson ökar inslagen av ungdomar för varje år.
Publiken gick hem med ett leende på läpparna
Den här publiken är rätt svältfödd på sin musik i det allmänna utbudet. Klassisk jazz, swing, blues, dixieland, manouche m.m. är inte precis sådant som dominerar musikprofilen i radio och TV. Men här finns den och det är så här man ska uppleva den – live.
Festivalbesökarna vandrade så småningom hemåt i natten med ett stort leende på läpparna. Men så hade de också fått sig till livs något av det bästa Europa har att erbjuda.
Superproffs med brinnande intresse
De här musikgenrerna har så gott som uteslutande superproffsiga utövare som brinner för musiken. Svenna Dahlberg – för allmänheten mest känd för sitt samarbete med Sonya Hedenbratt och musiker i diverse TV-produktioner – briljerade på Le Pub som pianist hos Sir Bourbon Dixieland Band.
Benkt Åke Nilsson och Martin Barkstedt – två diversifierade jazzmusiker med TV-husband på sitt cv hittade vi hos Golden 50’s Jazz Octet.
Olsson, Helgesen och Hjort en fullträff
Trummisen Tomas Olsson och hammond- och keyboardmästaren Dan Helgesen finns hos Sweet Little Angels med branschens kanske bästa svenska sångerska Johanna Hjort.
Dem hörde vi på Contrast Royal Garden medan solen motvilligt började sänka sig bakom hustaken
Lundbergs ragtime-piano i världsklass
På Olssons vin spelade en av världens allra främsta ragtimepianister – Peter Lundberg.
Han bjuds återkommande in för att spela på the Scott Joplin International Ragtime Festival, som hålls årligen till Ragtimekungen Scott Joplins minne i Sedalia, Missouri, USA. För att bli inbjuden dit måste man tillhöra de riktigt stora inom den här konstarten.
Nanna upprätthåller Carlings familjetradition
Gladjazzen är i hög grad showmusik, vilket utnyttjas flitigt av banden i kommunikationen med publiken. Vi slank än en gång in på Le Pub för att se bandet som showar mest – Nanna Carling Swing Band. En av många konstellationer med medlemmar från den genom-musikaliska familjen Carling.
