Han fyller 90 i år och har en fysik som mången 50-åring skulle avundas honom. Ledigt och lätt springer han uppför trappan upp till plan 2 i Ullevi tenniscenter, där Gamla Ullevi Veteraner samlas varje torsdagsmorgon. Där, bland idrottens pensionärer, är han idag chef över tingens ordning.
Han heter Lennart Wing och han har egentligen alltid haft en extremt bra fysik. Den tog honom till landslaget i fotboll och så småningom till Skottland som proffs i Dundee United, där han återförenades med Örjan Persson, klubbkamraten från Örgryte IS.
Fotboll har funnits med i Lennarts liv sedan barnsben. Precis som de flesta andra småkillar sysslade han med olika idrotter, men det var fotbollen som upptog hans intresse och tid. Han spelade med kompisarna i Gamlestan, men som pojklagsspelare var han märkligt nog klubblös. De flesta av hans kompisar spelade i Celtic, och de följde så småningom med sin lagledare Bengt Sternhult över till Örgryte IS.
– Jag var nere på Gamla Ullevi och tittade på deras träning och jag frågade om jag kunde få vara med och träna och så började min tid i min första riktiga klubb.
En oslipad diamant på vänstersidan
Jodå, Lennart fick vara med och träna med ÖIS och snart var han en i gänget där. ÖIS-ledningen förstod förmodligen snart att här fanns en sällsynt talang – en oslipad diamant. Motståndaranfallare hade uppenbara svårigheter att ta sig förbi den snabbe och starke vänsterbacken.
Debuten i A-lagsdressen kom 1959 – ett stort år för ÖIS. Man hade inte mycket allsvensk rutin. 1956 hade man värvat italienproffset Gunnar Gren och laget gick som tåget i division 2, men missade kvalet till högsta serien 1957. Man fick trösta sig med att man drog rekordpublik till sina matcher i andra divisionen och efter kvalseger mot Landskrona gick man 1958 äntligen upp i Allsvenskan.
Gren utgick – men Wetterlind m fl gjorde jobbet
Så kom då 1959 och det legendariska derbyt mellan ÖIS och Blåvitt. All tiders rekordpublik för allsvensk fotboll. 52 194 betalande såg fram emot en stormatch, där Blåvitt var förhandsfavoriter.
Lennart minns:
– Vi var naturligtvis spända och nervösa inför den matchen. Derby mot stora starka Blåvitt inför ett fullsatt Ullevi. Men vi lovade varandra att ge allt och försöka ge Blåvitt en rejäl match. Vi visste ju att vi hade ett starkt lag med Gunnar Gren, Agne Simonsson, Rune Börjesson, m fl, men hur långt skulle det räcka i en så här speciell match. Vi samlas före matchen och då sa Gunnar Gren att han inte kunde spela. Han mådde inte bra.
Fan, både tänkte och sa vi. Där rök vår chans.
Speakern meddelade att Gren utgår och ersätts av Rolf Wetterlind. Det gick ett sus genom publikhavet på Ullevi. Av lättnad bland Blåvittfansen och av besvikelse bland ÖIS-arna.
Men det här var Lennarts, Agnes, Runes och de andra öisarnas dag. Rödblått vann – mot alla tips – matchen med 3-0.
Säker plats i landslaget efter debuten 1960
– Ett av mina starkaste fotbollsminnen, säger Lennart Wing.
Året efter – 1960 blev han uttagen till landslaget och där han blev mer eller mindre bofast.
Ett annat av Lennarts starka minnen är VM-kvalmatchen mot Schweiz på Råsunda den 26 maj 1961. Sveriges målvakt Bengt ”Zamora” Nyholm knäckte näsbenet i en situation och nu stod man utan målvakt.
Handbollen meriterande nog för att stå i mål
Det här var en situation som det inte fanns någon beredskap för. Någon reservmålvakt fanns inte på bänken. Man hade helt enkelt inte det på den tiden.
– Nu visste ju gubbarna att jag hade spelat handboll i Gamlestadens HK i division 3 och därmed var saken avgjord. Det var så nära en målvakt man kunde komma.
Alltså drar Lennart på sig målvaktshandskarna, håller nollan tills Zamora kommer tillbaka efter 20 minuter, och Sverige vinner matchen.
Hade Persson varit på krogen innan han ringde?
På julafton 1964 ringer telefonen hemma hos familjen Wing. Det var Örjan Persson som ringde från Skottland, där han var proffs i Dundee United.
– Inget konstigt med det, säger Lennart. Vi brukade ringa vid juletid och skoja lite med varandra. Jag utgick från att detta var ett i raden av Örjans skämt. Det här var framåt kvällen, så jag tänkte att han har kanske varit ute på krogen innan han ringde. I Storbritannien ju inte julafton samma sak som i Sverige.
Återförenades med gamle kompisen i Dundee
Men det hela var inget Perssonskt skämt och det hela slutade med att Lennart blev klubbkamrat med Örjan i Dundee United. Där stannade han i två år. Den skotska fotbollen passade Lennart perfekt. Den var snabb och fysisk och klubben ville att han skulle skriva på ytterligare ett tvåårskontrakt.
”Ångrar att jag inte stannade två år till”
– Idag ångrar jag att jag inte stannade i åtminstone två år till. Men det var lite komplicerat just då. Jag hade gjort upp med brandkåren i Göteborg att jag kunde vara tjänstledig i två år. Om det blev mer, så hade jag inte jobbet kvar och dessutom skulle grabben börja i skolan. Vi ville trots allt att han skulle gå i svensk skola. De där hade säkert gått att lösa, men att stanna i Skottland kändes inte riktigt rätt då.
Så det blev Göteborg och ÖIS igen. Tillbaka till brandkåren där han senare blev brandchef i Västra Frölunda
Målvakt, vänsterback, center med plats i Hall of Fame
Lennart Wing är en unik svensk fotbollsspelare. Han har varit vänsterback och målvakt i landslaget, han har varit proffs i Skottland och han avslutade sin fotbollskarriär som skyttekung i division 3 där han avslutade sin fotbollskarriär som centerforward i Kungsbacka IF. Ingen annan kan veterligen visa upp ett sådant cv.
2008 valdes han in i idrottens Hall of Fame.
Idag är han en mycket alert föreståndare för ”gubbdagiset” vid Gamla Ullevi. Där trivs han bland gamla och nya idrottskompisar. Det är där han hör hemma, för inte minst i dessa kretsar är han en väldigt omtyckt och social person.
