”Barnprogram!”
”Fel låt vann!”
”Lägg ner skiten!”
”Ska våra skattepengar gå till sådant?”
Så där låter det varje år efter Melodifestivalen eller Mellon, som det heter numera.
Men frågan är om någon omgång av Melodifestivalen – SVT:s publika flaggskepp – varit lika hårt kritiserad som årets.
Och det har sannerligen funnits skäl för kritiken. De fem inledande lördagarnas kvaltävlingar var helt enkelt produkter av undermåliga idéer och uselt manusarbete. Botten tycktes nådd.
Festivalen var nere för räkning.
Reste sig på nio till ett anständigt program
Men precis innan domaren hade hunnit räkna till tio – dvs när det efter fem pinsamt dåliga sändningen blev final – reste den sig och levererade ett anständigt program.
Nu blev det anständig skärpa och kontur i programmet.
Till och med Björn Gustafssons dittills mest förvirrade och svårbegripliga figur blev till bra underhållning och inslaget Björnzone var kvällens höjdpunkt.
Lysande idé att trumma ihop ett tiotal kändisar till mellanakten och låta dem göra ett nummer tillsammans. Man måste inte ens vara tillräckligt gammal för att veta vem Ronan Keating är för att gilla det numret.
Ingen lätt uppgift för rutinerade Carina Berg
Till skillnad från tidigare års kritik och tittarstormar handlade missnöjet i år inte i första hand om tävlingsbidragen, utan om det som hände mellan musiknumren – alltså det som programredaktionen hade skapat.
Programledaren Carina Berg hade ingen lätt uppgift.
Hon är ingen ”wannabe” som plockats upp från YouTube eller TikTok. Det fick hon tillfälle att visa i Mellons final i lördags, då hon till slut fått vettiga manus och programkomponenter att jobba med.
Fram till finalen hade sådant saknats.
Sparade sig af Sillén till finalen?
Man undrar vem som egentligen varit ansvarig för programmets ”mjukvara”, alltså kittet mellan tävlingsbidragen.
Nominellt var det Edward af Sillén, men man kan misstänka att han i så fall inte lagt alltför många timmar på de fem första programmen.
Edward är idag en av landets främsta när det handlar om mjukvaran i scenshow och TV-underhållning av showkaraktär. Att han skulle gått in på fullt allvar för de fem kvaltävlingarna förefaller osannolikt.
Det kändes helt enkelt alldeles för dåligt för att komma från hans huvud. Han hade nog sparat sig till finalprogrammet.
Ständigt utskällt under sin 65-åriga historia
Nu har det i sanningens namn inte varit många Melodifestivaler i tävlingens 65-åriga historia som undgått kritik.
Sådant ingår i konceptet och är naturligtvis en del av den publika framgången. Ju mer utskällt programmet blir, desto fler människor vill se det.
Oftast har kritiken handlat om de tävlande bidragen som skickats in av mer eller mindre professionella låtsnickare. Och fram till 2002 var det en hel del rätt dåliga alster som framfördes av om möjligt ännu sämre exekutörer.
Men det skulle bli värre.
Stockselius bakom utökningen till 32 bidrag
2002 bestämde dåvarande chefen för SVT-underhållning, Svante Stockselius, att det var dags att göra om tävlingen.
I stället för tio låtar som under en kväll tävlade om att få representera Sverige i Eurovision Song Contest, utökades startfältet till 32 låtar som under sex lördagar skulle göra upp om den åtråvärda segern.
Den officiella motiveringen till nyordningen var att fler kompositörer/textförfattare skulle kunna få med sina verk och att man på det viset skulle höja kvaliteten på musiken.
SVT levde i villfarelsen om okända talanger
SVT-underhållningen levde i villfarelsen att det här och var bakom buskar och träd satt okända Benny Andersson eller Lasse Holm och väntade på att någon skulle upptäcka honom eller henne.
Dessa fanns naturligtvis inte. Visst har det under åren tillkommit en och annan ny, begåvad låtskrivare, men det har det gjort sedan 1959.
Och dessa nya har då redan varit kända och kontrakterade av musikindustrin.
3 000 nya bidrag från bottenslammet
Däremot ökade antalet inskickade bidrag från de 1200 – 1500, som kommit in varje år före 2002 när tävlingen varit öppen, till cirka 4500.
Ändå blev det låtar från redan kända upphovsmän som vann till sist.
De nytillkomna 3000 bidragen var alster från musikskapandets absoluta bottenslam.
Aldrig mer än sex anständiga låtar – från kända upphovsmän
Ur detta vaskade SVT i den nya ordningen fram omkring 20 bidrag som Mellons tittare tvingades utstå för att åtta extra programtimmar i skulle fyllas.
Kvar stod man med det faktum att det fortfarande aldrig kom in mer än sex anständiga låtar per år.
Och att de redan kända låtsnickarna, som redan är en del av musikindustrin, är de som levererar den mest gångbara popmusiken.
Tidernas tittarsuccé kommer att stanna ett tag till
Trots all massiv kritik från tittare och press kommer SVT naturligtvis inte frivilligt att lägga ner Mellon.
Det vore ett lätt vansinne. Melodifestivalen är tidernas tittarsuccé.
Sex veckor i rad varje vår äger SVT lördagarna med tittarsiffror som de kommersiella kanalerna bara kan drömma om.
Lägg därtill all uppmärksamhet under veckorna som tävlingen pågår, samt ytterligare ett antal veckor i anslutning till Eurovision Song Contest i slutet av våren och man inser att Mellon stannar ett tag till.
