En av landets mest kraftfulla rockröster ihop med ett storband.
Är det ens en möjlig kombination?
Efter söndagskvällens Jazz på Draken, vid Järntorget, är svaret: En fullkomligt lysande kombination.
När Göteborg Jazz Orchestra, GJO, mötte Ebbot Lundberg blev det en musikalisk fullträff som en fullsatt salong sent ska glömma. Spelglädje, spontanitet och ett utmärkt urval från Union Carbide Productions och The Soundtrack Of Our Lives låtkataloger, uppblandat med låtar av The Doors, Hoagy Carmichael och några till.

Redan i foajén, både på bottenplanet och en trappa upp, vibrerar luften av publikens förväntningar, en halvtimme innan konserten ska börja. Dryckes- och snacksförsäljningen rullar på. Med tre försäljningsställen blir kösituationen hanterbar.

GJO Instrumentalt
I gammal god storbandstradition spelade GJO en instrumental låt som inledning. Här med Björn Cedergren i solistposition. Bild: Erik Lindahl.

Klassiskt nummer med solister på rad
I god ordning tar sig den 700-hövdade publiken till sina platser och nästan på slaget 19.00 sätter orkestern igång med ett klassiskt instrumentalt storbandsnummer där solisterna avlöser varandra.
När numret är avslutat kliver kvällens huvudperson, i alla fall den som ska stå för sången, upp på scen. Och det syns och hörs att Ebbot Lundberg trivs i sällskap med GJO. Trots en lättare förkylning som botas med te och honung. Förkylningen märks däremot varken på sångkvalitet eller humör.

Erik Weissglas
Erik Weissglass, gitarr. Bild: Erik Lindahl.

Plattan i mattan från start till mål
Det är liksom full fart från start. Och hela vägen genom de två seten ända till extranumret, eller sängfösaren som Ebbot kallar den, ”Hollywood Babylon”, som från början gjordes av Misfits.
Starten med The Resident’s Hello Skinny sätter tonen och stämningen för resten av kvällen. Finfina arrangemang av Union Carbides och TSSOLs låtar radas upp.
Med lite spännande instick såsom en fullkomligt lysande version av Hoagy Carmichel’s Hongkong Blues och en vidunderligt väl arrangerad och framförd version av The Door’s Light My Fire.
– Den här låten heter ”Tänd min brasa” på svenska, som Ebbot presenterar den som.

Lång sångmognad slutar med fullträff
Nu har det varit paus och vi är inne i andra set. Nyfikenheten på den aldrig tidigare spelade ”Under Your Spell” stiger. När kommer den? Låten som Ebbot först började snickra på för 36 år sedan, 1987.
Och just som vi undrar kommer den. Ebbot säger lugnt och stilla:
– Den här låten heter Under Your Spell.
Och så drar den igång. En alldeles lysande storbandslåt, där Ebbot företrädesvis använder de mjukare delarna av sitt röstomfång.
Och man undrar varför det skulle behöva ta så lång tid innan den nådde offentligheten.

Pontus Pohl
I god storbandsanda får flera musiker visa upp sig vid solomikrofonen. Här är det Pontus Pohl som står i centrum. Bild: Erik Lindahl.

Glada miner och entusiastiska applåder
Publiken är sedan länge såld. Mungiporna pekar uppåt. Handflatorna slås entusiastiskt ihop efter varje utmärkt spelad sång.
När, mot slutet, ”There is only one of us here”, med tvärflöjter som extra grädde på moset spelas, så är i alla fall jag mer än nöjd.
Att det sedan kommer ytterligare några väldigt väl framförda och arrangerade sånger är ju inget att vara ledsen över…

Göteborg Jazz Orchestra denna kväll
Saxofoner: Björn Cedergren, Friden Tolke, Pontus Pohl, Andreas Hall, Andreas Thurfjell
Tromboner: Sebastian Peterson, Jakob Sollerman, Anders Carlsson, Ella Wennerberg
Trumpeter: Mats Eklund, Jörgen Winblad, Patrik Janson, Jonathan Kronevik
Klaviatur: David Bäck
Gitarr: Erik Weissglas
Bas: Olli Rantala
Trummor: Fredrik Hamrå
Slagverk: Vanja Holm

Ljudet rattades förtjänstfullt av Tomas Ferngren.

Och framträdandena presenterades av Erik Mjönes.

Publik Draken
Nästan alla har intagit sina platser i salongen. Bild: Per-Arne Fernsund
Föregående

Donationer vid Sahlgrenska uppe på nya höga nivåer

Nästa

Västtrafik visar upp sig - för att fylla behovet av mer än 800 nya förare