Det som för 15 år sedan började med någras innehav av veteranbilar har blommat ut till att bli en tradition och given träffpunkt i Skärhamn för entusiaster från när och fjärran.
– Nu kommer ibland ett 30-tal bilar till våra torsdagsträffar, berättar initiativtagaren Lars Sehlstedt i Skärhamn för Spanaren.
Veteranbilsträffarna blev snart en populär tradition, både för ägarna och för befolkningen, som gärna tar sig till platsen för träffarna för att kika på bilar och kanske även drömma om dem. Samlingen sker kl 18.00 på torsdagar vid kajen i centrala Skärhamn där Kustbevakningens fartyg brukar lägga till.
– Från början avsåg träffarna alla typer av veteranfordon, bilar, MC, mopeder, traktorer med mera och entusiastfordon, som kan vara helt nya men som är av intresse, typ nyare sportbilar, berättar Lars Sehlstedt.
Amerikanska veteraner är i majoritet
Definitionen på en veteranbil är att den ska vara 30 år eller äldre – och därmed slipper den skatt. En sådan veteran är alltså nu en bil från årsmodell 1993 och tidigare.
– Merparten av bilarna som kommer är 50- och 60- tals amerikanare. Chevrolet, Cadillac och Chrysler, inte sällan som cabriolet, är oftast förekommande av de amerikanska märkena.
Till träffarna kommer nuförtiden också de flesta bilmärken som på den tiden var vanliga på våra vägar. De bilarna hade en formgivning med karakteristiska drag, som tydligt kännetecknade just det bilmärket.
Numera är det betydligt svårare än då att känna igen de olika bilmodellerna, som nästan alla tycks stöpta i samma form.
Veckoträffarna har växt rejält sedan starten
Lars Sehlstedt berättar att det från början var tre, fyra personer i Skärhamn som träffades och pratade bil. De ägde då ett tiotal fordon av veteranmodell. Intresset växte och allt fler kom till veckoträffarna.
De har nästan blivit ett signum för Skärhamn för i samband med Träbåtsfestivalen för några veckor sedan paraderade alla veteranbilar längs vägen vid båtaffären med de deltagande träbåtarna liggandes vid kajerna nedanför.
Stor spridning i både ålder och geografi
Ingen besökare kan rimligen ha undgått denna påminnelse från förr, som också matchade samtidens sätt att bygga båt, en tradition som är väl förankrad i Bohusläns kustsamhällen.
– Samtal om bilar och om andra möten äger rum på våra träffar, berättar Lars Sehlstedt. Man pratar med varandra gärna över en kopp kaffe eller en glass.
Deltagarna är både unga och gamla, ofta mellan 18 och 80 år. De flesta kommer från Tjörn och närliggande Orust och Stenungsund men deltagare från Lysekil, Uddevalla, Kungälv och Göteborg ansluter ibland.
Nätverkande och kunskapsdelning viktigare än uppvisning
I samtalen löser man problem och rätar ut frågetecken, berättar för varandra vad man gjort sedan sist med sina fordon, ger tips på vad som går att göra och var man kan få tag på delar. Träffarna är inte bara till för att synas utan också för att verka.
Samtalen rör även andra träffar som redan ägt rum eller ska äga rum lite var stans i landet. De stora mötena samlar numera 4 000-5 000 bilar, till exempel i Falkenberg, Falköping och Lidköping.
– Och till våra sammankomster kommer besökare från många håll inom och utanför Sveriges gränser. Vi hade till exempel besök av en tysk kvinna som kört ända hit upp i en Volvo P1800, berättar Lars Sehlstedt.
– Men också båtburna gäster, som lagt till i gästhamnen i Skärhamn, hälsar gärna på.
Enklare att fixa amerikaner än Volvo PV
Att pyssla med gamla bilar anses av många som en dyrbar hobby. Det tycker inte Lars Sehlstedt.
Det är lätt att få fatt på delar och tillbehör och det mesta hittas via Internet.
– Det är faktiskt enklare att renovera en amerikanare än en Volvo PV, säger Lars Sehlstedt. Och grejer kan köpas även från USA, där de tillverkas.
V8-motor både i bilen och på kontoret
Han ger som exempel den 5,7 liters V8-motor, ”Chevrolet 350”, som han satt in i sin Chevrolet från 1957. Motorn kostade 24 000 kr och är tillverkad i Amerika.
På Lars kontor inne på den före detta Gulfmacken i Skärhamns utkant finns en likadan motor som i hans bil uppallad vid soffhörnan, rödlackad och glänsande.
Tätt med veteranbilar i STO-området
– Många motorer går inte att köpa nya utan måste renoveras.
Han har en andra bil i garaget, en Buick från 1940. Den hade en åtta cylinders rak bensinmotor, som inte gick att renovera till en rimlig kostnad. Därför sattes en V8-motor in under huven, som ger mer plats än den gamla, utslitna.
Bilinnehavet omfattar på Tjörn ett 100-tal veteranbilar. Orust och Stenungsund har vardera uppskattningsvis lika många som finns på Tjörn.
Gamla delar återanvänds för de gamla bilarna
– Träffarna ökar intresset för bilar, anser Lars Sehlstedt och ser det bara som positivt. Ökad kunskap är alltid bra.
Kanske är intresset större på landsbygden än i staden, där ett bilinnehav kan vara ett problem.
Det finns också en positiv miljöaspekt även för dessa gamla, ofta ganska bränsletörstiga fordon. Det är att veteranbilsägarna tar vara på gammalt för återanvändning.
– Dessa bilar går inte till skrot på samma sätt som dagens bilar gör. En veteranbil är byggd för att hålla, så som samhället var på den tiden, påpekar Lars Sehlstedt.
– Och vi jobbar för att hålla bilarna vid fortsatt liv.
