Visst är det kul att kunna arbeta efter pensionen.
Men det gäller att veta om man har alla förutsättningar för att klara jobbet
Något jag funderade lite över efter att ha varit på promenad häromdagen. Kände mig hungrig och eftersom det var lunchdags styrde jag stegen mot en korvkiosk så fint placerad.
Det var en liten kö och en äldre man i luckan, kön var lite seg och jag fick rätt snart klart för mig varför.
Dålig hörsel och svagt minne
Den gamle korvgubben var helt klart inte helt försedd med de egenskaper man behöver för jobbet. Hörde lite illa, vilket märktes på att folk ofta upprepade beställningarna. Glömde bort beställningarna, vilket gjorde att folk upprepade beställningarna flera gånger, just eftersom han hörde lite dåligt.
Hade åter lite kort minne, vilket gjorde att han ofta frågade om, varvid beställningen upprepades igen, vilket han inte hörde, och således upprepades beställningen igen. Med darriga händer lades korven på stekbordet.
Letade efter bratwurst som var slut
Allt sådant tar tid, men jag hade inte bråttom. Och efter en stund var det faktiskt min tur. Jag beställde en bratwurst med bröd. Korvmannen letade i sin låda, återkom med beskedet att det inte fanns någon. Den var slut. Jag beställde då en vanlig, grillad korv med bröd.
Dricka i burk blev beställningen
En tunn korv gjordes i ordning.
– Ska det vara någon dricka?
– Jatack, en Fanta.
– Va?
– Fanta!
– Burk eller flaska?
BURK! röt jag så väggarna skakade.
Dricka i plastflaska bars fram
Korvmannen vände sig om och stirrade på mig med förorättad min.
Han hade hört budskapet.
Bar fram en plastflaska med Fanta.
Jag sa ingenting på en lång stund.
Tio gånger för högt pris knappades in
Med darrande hand vände han korven på stekbordet och fick fram ett bröd, som han la i grillen och tryckte ihop. Sen närmade han sej sin kassaterminal, där jag redan hade kortet framme. Med darrande hand tryckte han in 450 kronor. Jag drog åt mig kortet snabbt, påpekade fallissemanget. Korvmannen ursäktade sig och tryckte in 45 kronor i stället. Jag blippade.
Ska det vara senap också?
Nu tänkte jag mig att korvmannen skulle hämta min korv, lägga den i brödet och hälla på lite senap efter att ha frågat om jag ville ha senap. Jag hade tänkt svara att just senap var precis det jag ville ha, och framför allt stark senap. Frågan dök inte upp, så jag sa med stark röst att stark senap vore bra.
– Va?
– Stark senap, ingen ketchup, tack.
– Va?
– STARK SENAP!
Ljummen korv – men med önskad senap
Åter en förorättad min.
Och med darrig hand kladdade korvmannen ner sin hand mer än min korv med senap. Den starka sorten.
Jag fick min varmkorv. Fast den var ljummen. Antagligen hade han glömt att sätta på stekbordet ordentligt.