SAKKUNSKAPER är givetvis nödvändiga i politiken. Men de räcker inte för den som vill hävda sig. Där har vi orsaken till att folk med bakgrund i partiernas ungdomsförbund har så lätt att ta plats.
En artikel i Göteborgs-Posten den 7 oktober handlar om det lokala partiet Demokraternas tillbakagång i fullmäktigevalet. Demokraterna minskade från 14 till fem mandat. En viktig orsak anges vara den interna splittringen.
NÅGRA ORD från avgående veteranen Per Anders Örtendahl, 83, är värda att notera. De gäller det politiska livet över huvud taget.
– Idén är att partiet (Demokraterna) ska vara ett kunskapsparti och att det kommer in ledamöter från olika delar av samhället med en stor kunskapsmängd, förklarar Örtendahl.
Sen tillägger han:
– Det behöver komma in människor i politiken som inte är skolade i ungdomsförbund, utan av ett yrkesliv och med kunskaper de förvärvat utanför politiken.
PER ANDERS Örtendahl har erfarenheter att bygga på. Förr i världen var han aktiv politiker i centern. De senaste fyra åren har han alltså suttit i Göteborgs fullmäktige för Demokraterna.
All kunskap är värdefull i politiken. Vare sig den kommer från yrkeslivet eller livet självt. Eller bygger på akademiska meriter.
Men så var det detta med ungdomsförbunden. Det är ingen slump att de flesta ledande politiker på olika nivåer har sin bakgrund där. I ungdomsförbunden lär man sig ju att skriva politiska handlingsprogram, formulera krav, debattera, leda, samarbeta, strida med mera.
SÅ I MÖTET mellan de skolade och nybörjarna med mycket sakkunskap blir det lätt så att de senare kommer till korta hur mycket fakta de än bär i ryggsäcken. De träffar en helt ny värld. Politik drivs av idéer om förändring, och där gäller maktkamp.
Dock:
Nybörjarna lär sig med tiden om de inte tröttnar på malandet. Det finns gott om exempel på hur sådana ledamöter vuxit in i sina roller och gjort stor nytta för samhället. Metoden heter tålamod.