NÄR TEKNIKEN äntligen kom igång kunde tittarna på GP.se:s tv-sändning äntligen se Göteborgs kommunala makthavare.
Det handlade om debatt inför höstens val till stadsfullmäktige. Tio partier på plats. Hur skulle det gå? Listigt nog hade arrangörerna delat upp dem i två grupper. Det fungerade hyggligt.
Det mest värdefulla var nog att tittarna fick bekanta sig med hur de tio partiföreträdarna ser ut och höra (när ljudet fungerade) hur de låter när de talar. Också upptäcka hur de rör sig.
DET BOLLADES med miljoner och miljarder. Det lovades. Det skylldes på andra. Det talades om samarbete. Kort sagt: Det var valdebatt.
I början presenterades ett fall där korttidsboendet för en funktionsnedsatt pojke dragits in och där föräldrarna var förtvivlade över att inte få vila.
Vilka fattar sådana beslut? Politiker? Eller tjänstemän enligt regelverk? Det där blev oklart. Allmänheten måste absolut få veta vilka som utövar makten, alltså vilka som ska ställas till svars.
GP HADE ANLITAT statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors till att hoppa in och berätta för tittarna vad de nyss tagit del av. Det var faktiskt inte alls nödvändigt. Man kunde hellre ha tagit emot fler publikfrågor. I den mån mikrofonerna fungerat, förstås.
Visst var det något av amatör-TV. Men det är ju viktigare än man tror att komma rätt okända politiker lite närmare. Gör gärna om det. Och så det där med ljudet.