Är han Europamästerskapens bäste handbollsmålvakt?
Andreas Palicka, som kan vara nyckelman på väg mot seger i sista gruppmatchen mot Polen, trivs förstås i Göteborg.
– Jag njuter av varje minut. Det var här jag växte från pojk till man. Göteborg är mitt hem.
Familjen (fru Sandra, en gång svensk juniormästare, barnen Aston, 7 år, och Elsa, 4) planerar redan för flytt till västkusten och letar hus när proffskarriären i tyska Bundesliga är över. Än så länge finns bara övernattningslägenhet.
Mottagandet i Scandinavium har varit storartat, inte minst tack vare alla räddningar.
– Publiken är väldigt svensk, tycker Andreas. Allsången i ”Stad i ljus” är härlig och vi får vad vi förtjänar, inte för mycket jubel om vi inte gör något bra, lagom är bäst. Men vi känner otroligt stöd.
Scandinavium är inte en arena där Palicka framträtt så ofta, han minns bara en slutspelsförlust mot Sävehof och ett OS-kval.
Allt som kan vinnas
Han har aldrig varit bättre än nu. 33 år gammal har han vunnit allt som kan vinnas på klubblagsnivå och ser ingen nackdel att bli äldre.
– Med åldern lär man sej hantera så mycket, tycker han. Tidigare brände jag ut mej genom att träna väldigt hårt, nu är jag lugnare och faktiskt snabbare i kroppen. Mitt fysiska spel kräver mycket kraft.
Han delar målvaktsjobbet med Mikael Appelgren, de spelar också tillsammans i tyska storlaget Rhein-Neckar Löwen. Vem bestämmer när de ska byta?
– Målvaktstränaren Mats Olsson har mest att säga till om, men vi brukar vara ganska överens och avgör delvis själva. Fast man är aldrig glad att bli utbytt, oftast arg på sej själv.
Sedan länge börjar Andreas och ”Äpplet” varannan match. Mycket talar alltså för Andreas Palicka i tisdagens sista gruppmatch.
Seger innebär att Sverige går vidare.
