För snart tre år sedan lämnade Linus Arnesson Göteborg. Han var en förlorare. Idag är han tillbaka som en av många nyckelspelare i Sveriges handbollslandslag.
– Senaste matchen i den här stan vill jag inte tänka på, säger han till Spanaren.
28 april 2017 lommade Linus och hans lagkamrater i Redbergslids IK ut från Lisebergshallen efter att ha förlorat femte och avgörande kvartsfinalen i SM mot Sävehof. RIK hade haft 2-0 i matcher, men släppt ifrån sig övertaget.
Linus var då – och är fortfarande – RIK:s meste spelare genom alla tider. Han kom till laget och Aspero idrottsgymnasium från IFK Hedemora redan som 16-åring 2006, blev lagkapten när han var 18 och spelade elva säsonger.
Efter den bittra SM-förlusten flyttade han till Bergischer HC i tyska Bundesligas andradivision. Den sommaren tillträdde en ny svensk förbundskapten, Kristján Andrésson, och han överraskade med att ge Arnesson en första chans i A-landslaget trots att denne inte var purung.
Såg potential
– Som tränare i GUIF hade jag haft stora problem med honom många gånger i serien, berättar Andrésson, och jag såg en potential. Jag är väldigt glad över den utveckling han haft.
I sällskap med bland andra Max Darj, ännu en i dagens blågula landslag, förde Arnesson upp sitt nya lag i högsta divisionen, där klubben numera är etablerad. Ett fullsatt Scandinavium, arenan dit RIK tvångskommenderats efter rivningen av Lisebergshallen, väntar Linus i premiären för Europamästerskapet.
– Visst känns det som att komma hem, säger han. Här finns min historia och jag har en gång sagt att när jag vänder hemåt igen finns det bara ett lag som gäller och det är RIK. Det står jag för.
Bra i Bundesliga
Återkomsten dröjer säkert, för det går bra i Bundesliga och kontraktet gäller till 2023. Hemma i Solingen finns sambon Mikaela och sonen Mason, född den där händelserika våren 2017.
– Han börjar förstå vad jag sysslar med, berättar Linus.
Linus roll i det nya landslaget är viktig, inte minst för att det råder brist på så kallade högernior. Där får Linus rycka in, liksom på flera andra ställen.
– Han kan spela i alla tre niometersrollerna, dessutom vara tvåa både till höger och vänster i försvaret plus center om det blir aktuellt. Oerhört värdefullt, tycker Kristján Andrésson.
I RIK var Arnesson en av de stora målskyttarna. I landslaget gör han också mål, men inte lika ofta som i det gamla klubblaget.
– Jag har utvecklats, säger han, inte minst som försvarsspelare. Rollen i landslaget har jag inga problem med, jag är med där jag behövs.
Så talar en idealisk lagspelare.
