FÖR TRE VECKOR SEDAN fällde Pressens Opinionsnämnd Aftonbladet för grovt förtal av Stockholms Stadsteaters förre chef. Tidningen hade anklagat honom för ”diktatoriska beteenden” samt sexuella trakasserier med mera.
Problemet var att i stort sett alla vittnesmålen till tidningen var anonyma. Alla som meddelar något för införanden i tidningen omfattas av meddelarskydd vilket innebär att tidningen inte kan ange meddelarens namn om inte samtycke finns.
Men samtidigt kan ju ingen veta dels om någon meddelare finns, dels om det meddelaren säger är sant.
Det är detta som är opinionsnämndens kritik, att tidningen inte kan göra det sannolikt att utpekandena är sanna och opinionsnämnden har att värna den personliga integriteten. Tidningen får då försöka visa att anonymitet är väsentlig för att få information och att man gjort tillräckligt för att göra informationen trovärdig och relevant. Vilket tidningen i detta fall inte kunde enligt nämnden.
I veckan fick vi åter två fällningar av Opinionsnämnden. Åter var det Aftonbladet och därtill Dagens Nyheter. Den tidningarna utsatte för anonyma beskyllningar var förre talmannen i Riksdagen Urban Ahlin.
NÄR DET GÄLLER Dagens Nyheter är det anonyma vittnesmål som beskyller Ahlin för sexuella övergrepp och härskartekniker samt kallar honom för ”svin”.
Ahlin nekar till anklagelserna och menar bland annat att det är en maktkamp som ligger bakom påståendena. Opinionsnämnden skriver: På grund av användandet av ordet ”svin” och beskrivningen av Urban Ahlin och på grund av att tidningen utan belägg uttalat påståenden som kan uppfattas som att flera kvinnor skulle ha sextrakasserats och att trakasserierna pågått under många år finner nämnden att Dagens Nyheter skall klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
Aftonbladet som i huvudsak citerat Dagen Nyheter utan att meddela i texterna att Urban Ahlin nekat till anklagelserna vilket Dagens Nyheter meddelade. Men Aftonbladet har också haft med egna anonyma berättelser och fälls också av Pressens Opinionsnämnd för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
ÄVEN TIDIGARE har många av fällningarna i Opinionsnämnden gällt just anonyma vittnesmål och detta ger funderingar över ett beslut som togs i Riksdagen häromdagen. Riksdagen vill att Regeringen skall tillsätta en utredning om att domstolarna skall kunna använda sig av anonyma vittnen. Huvudskälet till detta är att många inte vågar vittna främst när det gäller gängkriminalitet.
Jag är inte emot anonyma vittnen men jag är fundersam över hur man skall kunna kontrollera dels sanningshalt hos vittnet, dels motivet för att vittna.
Advokatsamfundet är tveksamt till anonyma vittnen på grund av hur försvarsadvokaterna skall kunna förhöra det anonyma vittnet. Däremot intervjuade jag en brottmålsadvokat i Göteborg som menade att det var nödvändigt med anonyma vittnen. Vid bland annat skjutningar finns normalt inga som vågar vittna och inte ens den skjutne vågar säga vem som skjutit.
Advokaten menade att rätten kunde avgöra trovärdighet och avsikt hos det anonyma vittnet, på samma sätt som den ansvarige utgivaren vid meddelarskydd. Men får ett anonymt vittne ljuga i domstol utan efterräkningar och hur skulle efterräkningarnas anonymitet gå till? Hur kan man ta reda på om det anonyma vittnet inte har en egen agenda som påverkar vittnesmålet?
DETTA SKULLE KUNNA liknas vid att den utpekade i en tidning inte har samma möjlighet till svaromål utan man får lita på att den ansvarige utgivaren har kunnat avgöra den anonyme meddelarens trovärdighet och avsikt. I de allra flesta fall kan den ansvarige utgivaren detta vilket bland annat visas av att fällningarna i Opinionsnämnden gått ner över tid. För egen del förordar jag möjligheten med anonyma vittnen i mål där risk för repressalier föreligger mot vittnet och jag är naturligtvis stark förespråkare för meddelarskyddet i Tryckfrihetsförordningen.
Intressant är att Aftonbladet via journalisten Oisin Cantwell inte gillar anonyma vittnen under rubriken ”Politikerna monterar ner Rättssäkerheten”.