Göteborgs mäktigaste politiker, Ann-Sofie Hermansson (S), har ställt till det.
Jag tror inte att hon avsåg att flirta med rasister och populister genom sitt ogenomtänkta inhopp på kulturscenen. Men det är resultatet av hennes klavertramp.
Men vad värre är: Istället för att erkänna sitt misstag, när det borde ha blivit uppenbart även för henne, har hon valt att hota med sin makt för att dra in bidrag till en förening som inte gör som hon vill. Det luktar utpressning.
Du har kanske följt debatten kring den stoppade visningen av filmen Burka Songs 2.0 av Hanna Högstedt?
Filmen, som bland annat visats på Göteborgs filmfestival och i skolor, skulle visas i ett arrangemang av Stadsledningskontoret men stoppades sedan Ann-Sofie Hermansson lagt sig i saken, uppmuntrad därtill, gissar jag, av GP:s ledarsida och ett par liberala politiker.
”Den här typen av arrangemang är helt oacceptabla”, sa Ann-Sofie Hermansson.
”Göteborgs Stad ska aldrig fungera som en plattform för extremism. Det får inte ske.Vi har ett ansvar att stå upp för stadens värdegrund. Kvinnors frihet och integritet måste alltid försvaras.”
”Jag var involverad i processen för att sätta stopp för arrangemanget och välkomnade tydligt när så gjordes”, sa hon också.
Anklagade två personer
På vilket sätt arrangemanget som stadens tjänstemän velat anordna skulle innebära ett stöd för extremism framkom dock inte särskilt tydligt. Hermansson anklagade dock två personer som bjudits in till en paneldebatt efter filmvisningen – Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi – för att vara extremister. Som exempel på deras extremism nämndes att de i en debattartikel i Aftonbladet rörande terrorlagstiftningen pläderat för rättssäkerhet.
Det fick Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi att polisanmäla Hermansson för förtal.
”Är det extremism att ifrågasätta maktstrukturer i samhället?”, frågade filmaren Hanna Högstedt i ett inlägg i GP.
”Jag kan inte se det som annat än att vi har olika måttstockar för olika grupper i samhället. Nu verkar dessutom politikerna använda vårt arrangemang, fortfarande utan att ha sett filmen, som slagträ mellan varandra för att vinna enkla poäng på vem som är mest emot extremism. Valår eller inte, det är fördummande och får i förlängningen skrämmande konsekvenser för det demokratiska samtalet.”
Filmen visas
Beslutet att stoppa filmvisningen fick kritik från många håll, bland annat en rad kulturchefer i Göteborg, och Litteraturhuset i Göteborg beslöt att visa filmen i ett arrangemang den 16 april.
”… Efter flera veckors debatt om en film och ett samtal som få har sett eller deltagit i, bjuder vi nu i samarbete med Göteborgs Litteraturhus in till en helkväll”, skriver föreningen på sin hemsida.
Då trampade Ann-Sofie Hermansson på nytt i klaveret: Hon hotade Göteborgs Litteraturhus med indragna bidrag som vore hon inte ordförande i Göteborgs kommunstyrelse utan stadens enväldiga diktator.
Även kulturnämndens socialdemokratiska ordförande Maria Voyvodova vände sig emot Hermanssons makt(an)språk och lovade att Göteborgs Litteraturhus inte behöver oroa sig för verksamhetsbidraget från kommunen.
GP:s kulturchef har ifrågasatt Hermanssons kultursyn men det finns uppenbar anledning att också ifrågasätta hennes syn på demokrati.
Vad händer nu?
Hermansson har ännu inte hissat vit flagg eller gett några tecken på att hon planerar en reträtt. Tvärtom går hon (och S) i en skrivelse till kommunstyrelsen på förnyad attack mot sina tjänstemän, kulturarbetare och privatpersoner:
”… Vi har också noterat att stadsledningskontorets avdelning för mänskliga rättigheter varit involverat i ett evenemang (Burka Songs 2.0), där det framkommit en anmärkningsvärd brist på genomtänkt värdegrundsarbete. Vi vill därför ge stadsledningskontoret i uppdrag att omgående återkomma med en redogörelse för hur detta kunnat ske och hur man planerar att undvika liknande händelser i framtiden. I anslutning till detta vill vi också ge stadsledningskontoret i uppdrag att utveckla och förstärka sin samverkan med samordnarna mot våldsbejakande extremism och hedersförtryck på Social resursförvaltning, för att säkerställa en bättre omvärldsbevakning i dessa frågor.
Förslag till beslut i kommunstyrelsen:
– – –
Stadsledningskontoret får i uppdrag att omgående återkomma med en redogörelse för hur situationen kring arrangemanget Burka Songs 2.0 har kunnat uppstå och hur man planerar att undvika liknande händelser i framtiden- – -”
Så väl (V) som (MP) kritiserar hennes beteende.
Vänstern skriver:
”Socialdemokraterna menar att stadsledningskontoret har uppvisat en brist på genomtänkt värdegrundsarbete genom att arrangera filmvisning av konstprojektet Burka Songs 2.0. I svepande ordalag vill de att åtgärder ska vidtas så liknande händelser inte sker igen. När vi ställt frågor om vilka dessa händelser skulle kunna vara, eller vilka åtgärder som avses har vi dock inte fått några svar. På vilket sätt det utpekade arrangemanget skulle bryta mot värdegrunden är också mycket oklart.
Det som däremot inte är oklart är den bristande respekt för åsikts-och yttrandefriheten som uppvisas. Att en kommun skulle styra över vilka som ska få komma till tals i ett panelsamtal är djupt problematiskt framförallt med hänvisning till den mycket svepande och otydliga kritik som förs fram i yrkandet. Vi saknar fortfarande en saklig grund för de påståenden som gjorts om extremism.
Om ingen saklig grund framläggs kan vi inte tolka det på något annat sätt än att man vill utestänga två muslimska kvinnor med ett maktkritiskt perspektiv från ett offentligt samtal med svepande anklagelser om både våldsbejakande extremism och hedersvåld. Och att man därigenom vill begränsa vem som ska få komma till tals i det offentliga rummet. Om en kommun agerar enligt socialdemokraternas förslag mot privatpersoner som tackar ja till att delta i arrangemang riskerar det att underminera demokratin – – – ”
Miljöpartiet skriver:
” – . . (Det är) svårt att se kopplingen mellan (kartläggningen av hedersrelaterat våld) och kritiken mot visningen av Burka Songs 2.0 …. Filmen har visats vid ett flertal arrangemang i Göteborgsområdet den senaste tiden. På flera av visningarna har filmen följts av ett samtal runt frågeställningar som tas upp i filmen. Dessa evenemang har genomförts utan någon kritik eller större uppmärksamhet.
För Miljöpartiet är det självklart att kulturen ska vara fri, ska utvecklas, och konsten kan vara ett mycket bra verktyg för att fördjupa och utforska svåra frågor som t ex Burka Songs 2.0 som diskuterar majoritetssamhällets ansvar för att lyssna på minoriteter. Vi ser inte heller några problem med att konsten ibland provocerar och inte stryker medhårs. . . Vi välkomnar en diskussion om religiöst förtryck, individens rättigheter, kvinnors och minoriteters rättigheter men vill se större respekt för olika perspektiv. Kritiken mot filmvisningen och sättet den kritiken har framförts på, bidrar inte till det utan till att skapa en tystnadskultur och risk för självcensur i kultursfären. Det skapas också en ängslighet i kommunala förvaltningar och en mycket olycklig och djup misstroendeklyfta mellan Göteborgs Stad och många muslimska invånare – – –
Det är djupt olyckligt att kommunstyrelsens ordförande går ut och fördömer kulturarrangemang, inte bara för att det ger uttryck för en inskränkning av den fria konsten och kulturen, utan också eftersom att arrangemanget syftar till att belysa situationen för, och öppna upp för samtal kring, en utsatt grupp i samhället.”
Frågan var uppe på kommunstyrelsens möte den 21 mars men bordlades till den 11 april på begäran av Jonas Ransgård (M).
Fortsättning följer.