Vid Fotbollsgalan i Globen för en tid sedan avslöjades att det skall resas en magnifik staty (2,7 meter hög) utanför nationalarenan Friends Arena i Solna.
Spanarens vakna läsekrets vet såklart vem som blir föremål för denna hyllning: Zlatan Ibrahimovic.
Och därmed får man väl säga att den gamla striden om vem som är Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna är avgjord. Göteborgare har länge hävdat att Gunnar Gren (1920-1991) är den störste någonsin, men nu får de nog revidera sin uppfattning. Zlatan är den bäste – även om de två var/är helt annorlunda som spelartyper.
Tio Guldbollar i rad och elva totalt talar till exempel sitt tydliga språk. Flest antal landskampsmål ett annat. Gunnar Gren fick under sin aktiva tid Guldbollen endast en gång: den första som delades ut 1946. Men å andra sidan hade han betydligt hårdare konkurrens av bl a bröderna Nordahl och flera andra med fina kvaliteter.
Gunnar Grens staty står som bekant utanför Nya Gamla Ullevi. Den avtäcktes 1993, skapades av skulptören Jan Steen och bekostades av GöteborgsAlliansen och Kanal Göteborg.
Under byggtiden när Gamla Ullevi från 1916 revs och ersattes av Nya Gamla Ullevi var statyn magasinerad men sattes sedan upp igen utanför nordvästra hörnet av den nya arenan.
Två gånger har statyn åsamkats skador. Vintern 2009 kördes den på av en snöplog och välte och natten till 3 juni 2011 vräkte vandaler omkull statyn och tog på ett lika ojust sätt bollen från Gren.
Båda Zlatan och Gren i lä
Men när det gäller statyer ligger faktiskt både Zlatan och Gren än så länge i lä för en annan legendar: Lennart Nacka Skoglund (1929-1975). Han har fått två statyer resta över sin gärning.
Den ena är mer ett monument än en staty på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm, dit trogna Hammarbyfans och måhända även en och annan Söderbo utan grönvit halsduk vallfärdar varje julafton för att fira Nackas minne på hans födelsedag.
Den andra statyn är lite svårare att hitta. Men den som kör runt på Österlen i södra Skåne utan särskilt mål bör inte försumma att stanna till vid Borrby idrottsplats. Där står den andra!
Men vad har lilla Borrby idrottsplats med minnet av den store bolltrollaren att göra? kanske någon undrar. Jo, så här gick, det till.
Anatörbestämmelser satte stopp
I juni 1960 var det meningen att Nacka skulle förstärka en Österlenkombination i en vänskapsmatch mot turnerande brasilianska storlaget Fluminense. Men de dåtida svenska amatörbestämmelserna satte stopp för Nackas medverkan i det svenska laget. Inga problem, då fick han väl som proffs förstärka Fluminense i stället. Allt för den stora publiken på 3 300 personer (hur nu alla fick plats runt planen).
Strax före paus rasade Nacka till allas förfäran ihop på sin kant, signalerande skada. Han bars ut på bår, men en stund senare hoppade han nyduschad och till synes oskadd in i en väntande taxi för avfärd till Vimmerby folkpark, skulle det visa sig.
Bland Nackas aktiviteter efter avslutad sejour i italienska storlaget Inter ingick just folkparksbesök där han uppträdde med sången ”Vi hänger me’” och konsten att klacka enkronor ned i fickan på kavajen. Publiken var måhända lite mindre kräsen på den tiden…
Hur det gick i matchen? Fluminense vann med 11-0, i semestertempo får man förmoda.
Smed svetsade ihop statyn
Idén till statyn 50 år senare föddes av två Hammarbyfans, scenografen Richard Andersson och regissören m m Ulf Andersson. Efter klartecken från Borrby IFs styrelse kontaktades smeden Anders Lönnbom, som svetsade ihop statyn. Och hur det nu gick till lyckades han få fram en del av Nackas rörelsemönster på plan.
Fotbollsspelare med endast en staty är oss veterligt centertanken Gunnar Nordahl utanför kommunhuset i födelseorten Hörnefors, och så Gunnar Gren då, målvakten Rio-Kalle Svensson utanför Olympia i Helsingborg och Henke Larsson på strandpromenaden i samma stad. Samtliga i skala 1:1 bör påpekas.
