I MÅNGA ÅR såg Göteborgs-Posten ut som en ointaglig fästning. Omöjlig att rubba. Ett monopol med järngrepp om annonsmarknaden.
Redaktionen kände inget flås från konkurrenter. De som fanns hade fallit. Ny Tid, Handelstidningen och Arbetet för att nämna de sista.
Personligen brukade jag hävda att Göteborgs-Posten var det sista företag i stan som skulle gå omkull.
Så fel man kan ha. Ungefär som på stryktipset. Nej, värre.
GP kunde knappast bli större. Däremot fanns möjlighet att växa genom förvärv. Visserligen hade man tagit över GT, men det ägandet ansågs inte fint nog. Genom att slå ihop GT med Kvällsposten i Malmö skulle GP få ett grepp om Sydsvenskan, som ju ägde Kvällsposten.
MEN BONNIER dribblade bort GP och köpte Sydsvenskan, en affär som Bonnier sedan önskat vore ogjord.
Men GP fann byten i mindre tidningar, särskilt västsvenska sådana. Stampen skulle bli en stor koncern och blev det. Storhetsvansinne övergick i investeringsyrsel. Samtidigt försvann annonsörerna till andra medier, framför allt på nätet.
Nu hotar alltså konkurs. Skulderna är på väg att knäcka ryggen på Stampen.
Varken banker eller leverantörer kommer att ställa upp som välgörenhetsorganisationer. Återstår att sälja ut stora delar av bolaget.
SPANAREN HAR inte så stora tillgångar. Men vår balansräkning är ändå starkare än Stampens.
Så skulle vi kanske ha lust att köpa en del av koncernen?
He, he…nä.