På lördag försöker unga svenskar slå Dan Waerns 56 år gamla svenska rekord på 1000 meter löpning. Om någon lyckas belönas han med 100 000 kronor.
– Inte riktigt som på min tid, skrattar den 82-årige rekordhållaren.
Han var den siste i världen som diskvalificerades för ”ekonomisk brottslighet”, det vill säga brott mot amatörbestämmelserna.
Han fick som mest 5 000 kronor för en tävling – och tvingades skatta för pengarna.
Waern finns på läktaren denna lördag, när VM-löparen Andreas Almgren och flera andra duktiga svenskar attackerar rekordet i Göteborg Friidrott Grand Prix på Slottsskogsvallen. Och skulle Andreas, eller någon annan, lyckas är prisutdelaren given: Dan Waern.
– Det ska bli skoj att se killarna, säger Dan, jag följer gärna någon friidrott i levande livet någon gång varje år och den här sträckan ligger mej varmt om hjärtat. Synd bara att den löps så sällan, killarna hinner ju aldrig lära sig distansen.
Han satte rekordet i Karlstad 1959 och då gällde 2.17,8 som världsrekord. På den tiden fanns bara kolstybbsbanor och på dagens underlag går det fortare. Utom på just 1 000 meter. Det är alltså ett mycket bra rekord, Waern finns fortfarande bland de hundra främsta på alla tiders lista.
– Arrangörerna erbjöd mej 1 500 kronor för att jag skulle springa och frågade om dom kunde utannonsera tävlingen som världsrekordförsök. Det sa jag ”ja” till, men jag påpekade också att ”blir det regn och oväder kommer ingen, ge mej 50 öre per åskådare istället för dom där 1 500”.
Det blev en härlig afton på Tingvalla, 10 000 åskådare var på plats och Dan Waern inkasserade sin största lönecheck. Tala om lön efter prestation – världsrekord.
Det var inte första, och inte sista, gången han fick betalt för att springa. Idag är det svårt att föreställa sig, men ersättning utöver resekostnader var inte att tänka på ens för världsstjärnor som Dan Waern.
Inte officiellt.
– Jag sa att utan betalning, så kommer jag inte, berättar Dan, och arrangörerna var beredda. När jag fick pengarna sa dom att det inte var något att bekymra sej för, men när taxeringsintendenterna hörde av sej berättade klubbarna utan att ta någon egen risk. Jag fick skatta.
Och inte bara det. 1961 diskvalificerades Sveriges främste löpare, bragdmedaljör efter att ha varit förste svensk som klarat ”drömmilen” (under fyra minuter) på en engelsk mil, på livstid för brott mot amatörbestämmelserna. Internationella förbundet IAAF tog beslutet, men anmälan kom från Svenska Friidrottsförbundet och dess, snällt sagt, noggranne ordförande Nils Carlius.
– Jag skulle offras, säger Dan Waern, och jag blev den siste i världen som diskades för detta så kallade brott.
Sådana bekymmer behöver inte Andreas Almgren, eller någon av hans många medtävlare i den högklassiga lördagstävlingen, fundera över.
– Det är skönt. Numera förstår väl alla att en fri marknad måste råda? tror Dan Waern, Örgrytelöparen som är en av tidernas största inom den göteborgska friidrotten.
